1737. Linn Fernström

Droit de suite

Object description
LINN FERNSTRÖM
född 1974
Bortbytingen
Signerad och daterad på baksidan Linn Fernström 2000. Olja på duk, 202 x 140 cm.
PROVENIENS
Lars Bohman Gallery, Stockholm
LITTERATUR
Mårten Castenfors: Svensk konst 1900-talet, del 3, SAK 2001, avbildad sidan 75
Sedan debuten strax efter examen från Konsthögskolan i Stockholm har Linn Fernström förärats med den unika positionen som en av Sveriges ledande konstnärer. Hennes bildvärld har under det senaste årtiondet utgjort en central del av det svenska konstlivet. Fernströms måleri är brutalt, omvälvande och konkret, betraktaren ges aldrig möjligheten att vika undan målningarnas förbluffande effekt. Fernström målar alltid i imponerande format, färgerna är kraftfulla likaså penselföringen. Resultatet blir ett expressivt och utrycksfullt måleri, ett modigt konstnärskap som vägar sticka ut näsan och vara nyskapande. Fernström skäms inte för sig själv, hon tar för sig, vidareutvecklar och är ständigt aktuell.
Fernström använder ofta sig själv som modell, hon finns alltid tillgänglig för sig själv och utgör därmed den mest naturliga delen av hennes konstnärskap. Modellen är nästan alltid omgiven av exotiska djur och fåglar, inte alltför sällan finner vi brutala inslag i målningarna, för vissa säkert avskräckande när ett avhugget huvud, arm eller ben skymtar förbi.
Målningen Bortbytingen är utför år 2000. Detta är samma år som Linn Fernström tog examen från Kungliga Konsthögskolan, året efter hennes väl uppmärksammade utställning på Mejan. I målningen finner vi Fernström själv utslagen i en stol, i famnen håller hon en uppsprättad kanin och på golvet ligger ett inlindat barn. Kvinnans, liksom barnets, ögon är stängda, den uppsprättade kaninens öppna. Målningen är känsloväckande och provocerande, ett monumentalt, signifikant och synnerligen viktigt verk i Fernströms produktion. Linn Fernströms måleri jämförs ofta med den mexikanska mästarinnan Frida Kahlo.I utställningskatalogen till Linn Fernströms utställning på Galleri Lars Bohman i Stockholm 2005 skriver Mårten Castenfors följande om släktskapet med Kahlo:
"Kahlos, liksom Fernströms, måleri bärs fram av insikten om att det faktiskt både är möjligt och rimligt att vända och vrida på det egna jagets position för att därigenom komma vidare som människa. Att Kahlo verkligen fungerat som en förebild framgår tydligt då man ser hur Fernström frimodigt lånat Kahols fäbless för tablåer, dramatisk gestik, lyfta fram en utsattt sexistensiell status. Liksom i Fernströms verk droppar det rikligt med blod även från Kahlos - och det är kroppens och omvärldens tyranni som får det att droppa."