1382. Gustaf Fjaestad, Rimfrost och strömmigt vatten

Object description
GUSTAF FJAESTAD
1868-1948
Rimfrost och strömmigt vatten
Signerad G Fjaestad. Olja på duk fäst på pannå, 100 x 129 cm

PROVENIENS
Fritzes Kungliga Hovbokhandel, Stockholm

Påskrift på baksidan "No 4 Rimfrost och strömigt vatten"

Att skomakarsonen Gustaf Fjaestad skulle bli konstnär var långt ifrån givet. I stället inledde han i ung ålder en idrottskarriär med fokus på skridskoåkning och cykling. Efter att ha gjort trevande försök på Konstnärsförbundet och Konstakademin kom ett möte med den idrottsintresserade Bruno Liljefors att bli vändpunkten i hans karriär. Fjaestad beundrade den åtta år äldre Liljefors gränslöst, och genom deras vänskap och den sistnämndes påverkan förlöstes Fjaestads konstnärskap. I Liljefors fann han en klok rådgivare, och i hans måleri en källa till inspiration. Genom bildhuggaren Christian Eriksson kom Fjaestad att stifta bekantskap med den värmländska skogsbygden, vars motivsfär kom att bli dominerande i hans oeuvre. 1898 flyttade paret Gustaf och Maja Fjaestad till trakten kring sjön Racken i Värmland, där de blev boende stora delar av sitt liv. I mötet med Värmlands skogar och vattendrag kom hans kärlek till naturen att få fullt utlopp, och hans monumentala rimfrostklädda hyllningar till den nordiska vintern inleddes.

Rimfrost och strömmigt vatten tillhör denna älskade motivsfär, där Fjaestad i en nedstämd lyrisk färgskala utvecklade en säregen dekoratism i de karga snölandskapen. Snöns mjukt svällande rytmik kontrasteras mot vattnets mörka reflexmönster, och hans pointillistiska teknik gör att färgerna tycks vibrera inför våra ögon. Målningens förgrundszon med snötyngda isfläckar förefaller uppvikt mot bildens ytplan, medan mellanzonen består av det virvlande vattnet skapandes ett intrikat spegelmönster mot bakgrundens djärvt avklippta snötyngda grenar.

Fjaestad ville inte kopiera naturen direkt. I stället målade han den så som han kände inom sig av det han sett. Som troende teosof och företrädare för den nordiska landskapssymbolismen finner man också avtryck av andligt sökande i hans måleri. Krusningarna på vattenytan ägnade hans intresse, men det egentliga motivet är speglingen där nere i vattendjupet. Bilden tycks bära fram tron på en högre värld, speglad i det jordiska. Rimfrost och strömmigt vatten är ett utmärkt exempel på Fjaestads stämningslyrik, där han lyckas fånga en vintrig skymningstimma på ett nästan andligt och själsligt vis.