545. BROR HJORTH, 1894-1968, Från Arild II, Signerad

Droit de suite

Object description
BROR HJORTH
1894-1968
Från Arild II
Signerad och daterad Bror Hjorth -51samt signerad på baksidan Bror Hjorth Uppsala. Olja på pannå, 45 x 55 cm.
Med av konstnären skulpterad ram, totalt mått 59 x 67 cm
PROVENIENS
Inköpt direkt från konstnären
LITTERATUR
Bror Hjorth: Mitt liv i konsten, Stockholm 1967, katalogiserad under år 1951, sidan 202
Om man skulle vilja veta vad som betytt mest för Bror Hjorth som kolorist får man nog än en gång gå tillbaka till hans barndoms totempåle, den bemålade grindstolpen i Dalsboda.
I övrigt är det nog flera utvalda målare som specifikt haft en mer eller mindre avgörande betydelse för Bror Hjorths egen utveckling som bildkonstnär. Först och främst jämnåriga naivister som Eric Hallström, en god vän som Bror hade träffat på målarskola i Stockholm och inte minst Gideon Börje, Axel Nilsson och Fritiof Schüldt. Dessa gamla smedsuddare reagerade alla lika mycket mot den importerade expressionismens virtuosnummer som mot 1880-talets fotografiska naturalism.
Även hos Bror Hjorth kan man utan svårighet spåra den svenska naivismen som var sprungen ur 1800-talets nationalromantik, dock utan dennas bombastiska nationalism och retorik. Naivisterna såg matisseelevernas verk som pretentiösa alltför högröstade färgkaskader, de svarade med ett måleri som sökte sig tillbaka till det intimt mänskliga. Där finns de diskreta färgackorden och ett nästan förälskat detaljbroderi som rymmer så mycket hjärta.
- Naivismen ville ett direkt koloristiskt uttryck för vår natur. Det var kanske det mest förtjänstfulla hos den, att ha tagit vara på och visat vårt eget fattiga och karga lands kolorit.
Bror Hjorth 1936.
I Bror Hjorth oerhörda mångsidighet finns det många gemensamma drag. Det kraftfulla dröjer sig kvar i hans mogna stil på 1940-talet, likaså allvaret, men det spända och knutna har lättat till förmån för det vitala och livsbejakande, vemodet viker för något lyriskt och harmoniskt. Vi möter här en färgglädje och en volymkänsla som är så karaktäristisk för Bror Hjorths 1940-talsmåleri.
Riktigt nöjd måste han ha varit med en rad friluftsmålningar, inte bara från Uppsala och Kambo, utan också från Rättvik, Leksand, Öland och inte minst från Skånes Arild, i konstnärens tappning en riktigt äkta femtiotalsidyll. Bilderna och inspirationen har sitt ursprung i semesterresor som han företog med familjen eller bara med sonen Ole.
Från Arild visar att Bror Hjorth resolut gått in för en framgångsrik förenkling av färgen. Hans tre livfärger är gult, blått och rött, måleriets grundläggande treenighet. Här är han en naivist som menar att dessa färger äger en direkt motsvarighet i den svenska naturen; solen, havet och de röda stugorna.
I Mitt liv i konsten berättar Bror Hjorth om de tidiga parisåren:
- Gauguins konst var en uppenbarelse för mig, särskilt de senare årens, från Tahiti. Klarheten och det primitiva i det ändå så raffinerade måleriet. Jag kände längtan efter denna främmande värld som han flytt till. Genom Gauguin fann jag också helt anspråklöst ett exotiskt land för mig sjäv utan att det minsta anstränga mig.
Detta exotiska land var Sverige.