690. LEANDER ENGSTRÖM, 1886-1927, Falken, regnbågen

LEANDER ENGSTRÖM
1886-1927
Falken, regnbågen, vattenfallet
Signerad och daterad Leander Engström -18. Olja på pannå, 124 x 90 cm.
UTSTÄLLD
Minnesutställning, Konstakademien, Stockholm 1928
Svenska Konstutställningen
LITTERATUR
Nils Palmgren: Leander Engström, Stockholm 1939, jämför Fjällvråken, vattenfallet, dalen från 1919, avbildad i färg mot sidan 32
Hans-Olof Boström m fl: Leander Engström, Stockholm 1986, Ragnar Josephsons recension av minnesutställningen på Konstakademien i Stockholm, daterad den 6 maj 1928, sidan 10. Andra recensioner av samma utställning, signerade Gotthard Johansson och Hans Wåhlin, daterade i maj 1928, citeras på sidan 11
Jämför också Fjällvråken, vattenfallet, dalen från 1919, katalognr 64, avbildad i färg
Ragnar Hoppe recenserade Leander Engströms utställning på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm 1919 och skrev bland annat:
- Kunna ej de personer som stå främmande inför modern konst ens på denna utställning bli övertygade om att det nya inte blott är nytt utan även en erövring av nya stora värden både för vår känsla och för vårt formsinne, då vet jag ej om det någonsin är möjligt.
Utdrag ur Ragnar Josephsons recension den 6 maj 1928:
- Väl ingen samtida svensk expressionist har målat svenskt som Engström. I naturbilderna är han djärv, fri och självständig, en herre över sina domäner. Med den blick för väsentligt, som fransk konst lärt honom, tager han ut det kyligt strålande i luften, det brinnande klara i lokalfärgerna, detdånande vida i landskapsarkitekturen. Och efter åtskilliga års djupa förtrogenhet med denna natur anser han sig mogen att giva den, icke mer som yttre syn, men som en vision. Då, 1918-19, tillkommer dukar som Jakten på Halleberg, Fjällvråken, vattenfallet, dalen samt Falken, regnbågen, vattenfallet. Regnbågens och vattenfallets stolta broar, fjällfågelns och fjällets granna vingspetsar, allt hör ihop, allt är delar av ett och detsamma och målaren ger djärva dekorativa synteser av hela sin älskade norrländska bygd. Konstnärligt äro dessa saker högst fängslande, ibland med ett påbrå av modern teaterkonst, ibland av orientalisk ornamentik, men framför allt obestridligt och äkta Leander Engströmska.
Leander Engström var norrlänning, född i Ytterhogdal, Hälsingland. Ett möte med Helmer Osslund på redaktionen för Sundsvalls Tidning, där Engström arbetade som kontorist, blev avgörande för den unge amatörmålaren och 1907 sökte han och kom in på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Målningarna vid denna tid var också mycket inspirerade av Osslund, de var färgstarka norrlandsskildringar.
Vid juletid 1908 for Leander Engström till Paris, ditlockad av kamraten från Konstnärsförbundets skola, Isaac Grünewald. Han skulle återkomma till Frankrike flera gånger före världskrigets utbrott. Så småningom skulle Engström muta in Lappland, särskilt trakten kring Abisko, som sitt speciella konstnärsrevir.
Åren 1916 till 1919 anses av många som de rikaste och fullödigaste i Leander Engströms konstnärskap. De bildar tillsammans den egentliga expressionistiska perioden och det är nu vi kan uppleva konstnären som en helt självständig nordisk målare, en av de förnämsta i svensk konsthistoria. Första världskriget innebar att banden till Frankrike klipptes av - många hävdar att vi ska vara tacksamma för detta - matisseskolans inflytande och auktoritet hade mer eller mindre försvunnit, kärleken till Paul Gauguin hade avtagit markant liksom en stor del av Paul Cézannes inflytande.
Det är nu som Engström knyter banden till den nordiska naturen allt starkare till sig och den konstnärliga uppgiften stegras i romantisk anda till närmast en förkunnelse. Men detta kräver sin tribut, alla hänsyn till familj och vänner måste stå tillbaka för det skapande arbetet. Han skriver i ett brev till hustrun:
- Låt mig slippa känna mitt konstnärliga skapande som ett brott. Jag måste arbeta, stegra mitt uttryck och göra mitt allra yttersta, därför måste jag söka ensamhet och isolering. Det är svårt för dig och barnen - förstå dock, det är ännu svårare för mig.
Under denna den expressionistiska perioden deltog Leander Engström ofta i utställningar i Stockholm och i Nordens övriga huvudstäder. Katalogerna från dessa utställningar är naturligtvis en fantatstisk källa till kunskap om konstnärens utveckling och verksamhet under dessa konstnärligt särpräglade år, kanske var de de viktigaste åren i hela Leander Engströms målande liv.
Till exempel var 1916 ett speciellt händelserikt år för honom. Han deltog i flera utställningar, på våren bland annat i Kristiania, där han möttes av en ovanligt hjärtlig och positiv kritikerkår, denna som i regel var ganska surmulen visavi den moderna konsten. På försommaren deltog Engström tillsammans med vännerna Einar Jolin och Isaac Grünewald i en utställning på Liljevalchs, en liten men naggande god expressionistgrupp.
Vad som börjat gro under tiotalets mitt, det som skulle mynna ut i Leander Engströms fria och mogna norrlandsskildringar, slog några år senare ut i full blom. Åren 1918-1919 representerar måhända höjdpunkten av Leander Engströms nordiska produktion. De ibland nästan grälla färgackorden från de tidigare norrländska landskapen ersätts nu av en genuint blond orkestrering med klara, djupa kontrastfärger i lysande harmoni.
Dessa år, under tiotalets andra hälft, innebar djärvare ambitioner för målaren Engström. Han sökte sig tillbaka till sin ungdoms Lappland och även till det måleriska Lofoten med tanken att omvandla de storslagna nordiska landskapen i en radikal fauvistisk anda. Fjällvärlden skildrades med en raffinerad, näst intill ornamental, ytkomposition med klar och stark kolorit till skillnad från det tidigare mer påträngande valörspelet. Detta märks inte minst i Falken, regnbågen, vattenfallet som med sitt sällsamma färgspråk fick några av dåtidens mer stelbenta kritiker att med förargelse sucka men som nu glädjer, inspirerar och förnöjer eftervärlden.
Det är just sådana kvaliter som utmärker Falken, regnbågen, vattenfallet. Och detta motiv från fjällvärlden är just en sådan blond och lycklig tavla. I detta måleriska verk med de mäktiga klipporna spåras de stora tagen, fjällscenariots geniale regissör har funnit sin miljö. Scenbyggnaden har sällan varit mer konsekvent i Engströms måleri än här och rytmen aldrig mer bärande och levande.
Samtidens kritiker kunde dock inte avhålla sig från att beskriva det "manliga" draget i Engströms naturmåleri, den ensamme mannens nappatag med en natur som i all sin egensinniga storhet tycks skälva i oro och genomandas av ett starkt patos. Möjligen har Leander Engströms vilja att framställa sig själv som en "karlakarl" ett finger med i spelet. Men hans linje med dess spänstiga dekorativism kan knappast beskrivas i sådana termer.
Åren och årtiondena har gått och Leander Engström har väl kanske kommit utanför den direkta stridszonen. Men detta har inte på något sätt förminskat hans storhet och personliga resning. Fortfarande kan vi, kanske mer än någonsin, uppskatta hans måleris äkta, nordiska kvaliteter som givit honom en plats bland de stora målarna efter 1909. Han var utan tvekan en eldsjäl - kanske en eldsjäl bland alltför många ljumma.
Leander Engströms målningar har något av norrskenet i sig, för honom blir naturen ett ständigt drama.

Estimate
SEK 1 500 000-2 000 000
170 000-226 000

Final price
SEK 2 200 000

Lot info

Lot number 690

Estimate
SEK 1 500 000-2 000 000
170 000-226 000

Final price
SEK 2 200 000

Ways to participate in the auction
  • Bidding in the room
  • Bidding via internet
  • Absentee bids
  • Live online bidding
  • Bidding by telephone