311. Einar Jolin, Venezia (Segelbåtar, Venedig)

Droit de suite

Object description
EINAR JOLIN
1890-1976
Venezia (Segelbåtar, Venedig)
Signerad och daterad Jolin Venezia 1921. Olja på duk, 62,5 x 50,5 cm.

PROVENIENS
Arkitekt Sven Wallander, förvärvad direkt från konstnären
Svensk privatsamling

UTSTÄLLD
Jolin-Nerman, Liljevalchs konsthall, Stockholm 1957, katalognr 34 (felaktigt benämnd som utförd 1920)
Einar Jolin, Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, april 1922, katalognr 28
Einar Jolin, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 2010, katalognr 10

LITTERATUR
Otto G. Carlsund: Konstrevy 1933, Svensk-Franska Konstgalleriet, avbildad sidan 215
Ragnar Hoppe: Nutida Svenskt Måleri, del I, Stockholm 1936, avbildad på sidan 81
Ragnar Hoppe: Einar Jolin (Bonniers konstböcker) verkförteckning sidan 30 (betitlad "Fiskebåtar, Venedig")
Nils Palmgren: Einar Jolin, Stockholm 1947, omnämnd sidan 143
Mårten Castenfors: Einar Jolin, Stockholms 2010, avbildad sidan 99


För många är Einar Jolin starkt förknippad med svala stockholmsmotiv, men det är i måleriet från resorna i Europa under 1910-talet och det tidiga 1920-talet som hans färgverkan och energi når nya höjder.

Efter andra världskrigets slut suktade många efter att återigen kunna resa i Europa. Särskilt tydligt blev detta bland de skandinaviska konstnärerna som längtade efter inspiration från kontinenten och det sjudande konstlivet i dess storstäder. Einar Jolin hade tidigare vistats en längre period i Paris där han i början av 1910-talet anslöt sig till Henri Matisses målarskola, men precis som för många andra konstnärer var det i stället Italien som hägrade efter freden. På våren 1920 begav sig vännerna och konstnärskollegorna Leander Engström och Einar Jolin till Italien. Först besökte de Rom och Assisi, innan de i maj 1920 begav sig till Venedig. Redan vid ankomsten till Venedig kände Jolin att detta var hans stad och för första gången under Italienvistelsen uppstod en lust till att måla. Under de kommande månaderna kom han att måla flitigt, ivrigt påverkad av de nya friska internationella impulserna. I Venedig anammade han även en ny, varmare och mer virtuos, färgskala. Målningarna fick en större fasthet, med starkare lokaltoner mot den creme- och rosaskiftande himlen. Jolin hade nu hittat sig själv och sin stil. Kompositionerna är väl avvägda och den enkelhet och klarhet som han tidigare hade sökt infann sig äntligen.

Venedigvistelsen kommer också att få en personlig betydelse för Jolin, då han här mötte sin blivande fru Britt von Zweigbergk. De båda fattade tycke för varandra och i januari 1921 gifte de sig i Stockholm. Bröllopsresan gick förstås till Venedig, och det är vid denna vistelse som vår målning tillkommer. Jolin har här fångat den bländande utsikten genom ett fönster mot Bacino San Marco. På andra sidan det turkosa vattnet återfinns ön San Giorgio Maggiore med Palladios berömda vita kyrka som slutfördes 1610. Med största sannolikhet går förgrundens vita bro över en av kanalerna Rio Dei Greci eller Rio de la Pleta. Här flanerar sjömän och gondoljärer i ljusa och festliga sjömanskostymer tillsammans med kvinnor iförda karaktäristisk italiensk svart klädedräkt. Vattnets olika nyanser av turkos kontrasteras effektfullt mot de långsmala svarta gondolerna och båtarnas färgglada segel. Vedutan och de förnäma fasaderna flödar i ett mjukt beslöjat solsken och den påtagliga värmen avslöjas i männens skylande hattar och kvinnans vita solfjäder. Här finns en stämning av soligt dagdriveri, omsatt i Jolins klara, blonda linje- och färgspråk. Det är svårt att ta miste på hur mycket konstnären har njutit av att tolka sitt motiv och översätta det till duken framför sig. Tiden i Venedig var lycklig, ljus och bekymmersfri. Den flödande rika energin, blandat med ett lekfullt berättande måleri gör Venezia (Segelbåtar, Venedig) till ett av Jolins allra främsta verk.