Klubbat för:

370000 SEK

Utropspris

400 000-600 000 SEK

Beskrivning

JOHAN TOBIAS SERGELS KONSOLBORD av PEHR LJUNG (ornamentsbildhuggare i Stockholm 1743-1819, kunglig hovbildhuggare 1788), ett par högklassiga gustavianska stockholmsarbeten, sannolikt formgivna efter Louis Masreliez ritningar, träskuren dekor, förgyllda med polerat guld och slagmetall, sarger med pärlstav, ursparningar med blå botten, vinlövsrankor, centralt placerat fält med kymation och akantusornament, överkragade benanfanger med bandfläta, avsmalnande ben med kannelering, innersarger med spår av svart lack, skivor av brèche violette, höjd 88, 92 x 52,5 cm, obetydliga dekorskador och nagg, ett hörn med mindre lagning, kompletterade fotavslut

En sarg med samtida påskrift: "Desse 2ne bord är i herr Särgells comision de blifva förgylte utom botten som blevfwidt mörk blå under qrussidulerna. Qrokanten mitt på bli polert botten", C:A:B (Carl Axel Bergsten), samt etikettmärkt "Enke Fru Maria Bergsten, Stockholm, Regeringsgatan Huset N:o 23. aktas för stötning och väta N:o 26"

PROVENIENS:
Skulptören Johan Tobias Sergel (1740-1814), Stockholm
sannolikt förvärvade av hertigen av Östergötland prins Fredrik Adolf, Tullgarns slott, Hölö socken, Södermanlands län
sannolikt Stockholms Stads Auktionskammare, sterbhusauktionen efter hertig Fredrik Adolf (1750-1803), den 19 april 1806, N:o 55 & 58
sannolikt inköpta av bergsrådet adelsmannen Detlof Heijkenskjöld (1751-1824), Hellefors bruk, Örebro län
brukspatronen Carl Axel Bergsten (1794-1857), Örebro
hans maka Maria Bergsten, Regeringsgatan huset N:o 23, Stockholm

LITTERATUR:
Syster Heijkenskjöld: En bergsmanssläkts historia - släkten Heijkensköld, Stockholm 1933, sidan 90ff
Göran Alm: När franskt blev svenskt - den franska konstnärsfamiljen Masreliez i Sverige under 1700-talet, Lund 1991, jämför Pehr Ljungs konsolbord i stora sängkammaren på Tullgarn sidan 110
Torsten Sylvén: Mästarnas Möbler - Stockholmsarbeten 1700-1850, Stockholm 1996, jämför signerade föremål av Pehr Ljung sidan 165ff
Ingrid Sjöström, red.: Haga - Ett kungligt kulturarv, Karlstad 2009, jämför skurna vinlövsdekorer, utförda av Pehr Ljung 1791, på serveringsbord i matsalen på Gustav III:s paviljong på Haga sidan 148

OTRYCKTA KÄLLOR:
Riksarkivet, Stockholm:
Kungligt arkiv, K382, 384, 385, Hans Kungl. Höghet Hertigens af Östergötland Fredrik Adolf, räkenskaper, bouppteckning, värdering av kvarlåtenskapen
Slottsarkivet, Stockholms slott:
Tullgarns slott, D1:1, Förteckning öfver de Persedlar som af Högt Salig Hans Kongl. Höghets, Hertigens af Östergöthland, på Tullgarn Uptecknade Egendom, efter Konungens nådigste förordnande, i ägenskap af Inventarier qvarblifvit, Tullgarn den 31 December 1806
Stockholms Stadsarkivet:
Stockholms Stads Auctionskammare, 1806 års protokoll, 19 april, avseende hertig Fredrik Adols sterbhus

De sergelska konsolborden är en sensationell återupptäckt av stort kulturhistoriskt värde avseende såväl dess proveniens, som kunskapen om vilken ytbehandling dessa möbler haft. Tack vare en framsynt samtida påskrift, som varit dold i mer än två sekler, har vi nu kunnat konstatera att de högklassiga möblerna tveklöst tillhört en av den svenska konsthistoriens främsta företrädare, Johan Tobias Sergel. Upptäckten gjordes i samband med katalogiseringen av borden, då det konsterades att en fragmentarisk påskrift fanns på en av sargerna. När den gulockra bemålningen avlägsnades blottlades en, sedan tillverkningstiden, dold påskrift rörande hur bordens ytbehandling skulle se ut samt vem som var uppdragsgivare. Texten, skriven med svart bläck, lyder enligt följande: "Desse 2ne bord är i herr Särgells comision de blifva förgylte utom botten som blevfwidt mörk blå under qrussidulerna. Qrokanten mitt på bli polert botten". Borden har alltså utan tvekan fortfarande den ytbehandling som Sergel beställde när borden var nytillverkade på 1780-talet.

Konsolbordens vidare öden kunde vara höljt i dunkel om inte senare ägare satt sina initialer och ägarmärkning på möblerna. Enligt en handskriven etikett på det ena konsolbordet framgår att det under 1800-talets mitt tillhört änkefru Maria Bergsten, hennes framlidne make var brukspatronen Carl Axel Bergsten, vilket framgår av märkningen CAB på det andra bordet. Genom omfattande arkivforskning har ett intressant samband konstaterats, som kan förklara hur borden hamnade i Bergstens ägo. Hypotesen är att konsolborden befunnit sig i hertig Fredrik Adolfs ägo vid hans bortgång, dessa skulle i så fall förvärvats från Sergel.

Hertig Fredrik Adolf lade stora summor på att iordningställa Tullgarns slott för sin disposition, under slutet av sitt leverne blev han dock sjuklig och vistades sista åren i franska Montpellier, där han också avled i december 1803. I uppteckningen och värderingen av hertigens kvarlåtenskap på Tullgarn framgår att det fanns "2 st förgyldta bord med italienska marmor skifvor à 20 Rdr Banco 40" samt "2 st d:o à 15 Rdr Banco 30". Förteckningar över hans kreditorer visar att han hade betydande skulder till ett flertal av samtidens hantverkare och konstnärer, däribland bildhuggaren Ljung 371.32 Riksdaler och professor Sergel 700 Riksdaler. Pehr Ljung hade levererat flertalet av de konsolbord som fanns på slottet, de mest kända är de tre bord som än idag återfinns i Röda förmaket, i form av karyatider bärande porfyrskivor, levererade 1793. I Stora sängkammaren återfinns också ovanämnda par stora konsolbord med kopplade ben och italienska marmorskivor, tillverkade av Pehr Ljung. Dessa finns upptagna i förteckningen från december 1806, "2 förgyldta Bord med Italienska Marmorskifvor 50 Riksdaler", över de föremål som enligt Gustav IV Adolfs förordnande blev kvar på slottet. Ett par förgyllda bord, av de som upptogs i ovanämnda värderingen av kvarlåtenskapen, finns inte längre kvar på Tullgarn. Av auktionsprotokollen från Stockholms Stads Auctionskammare framgår att delar av hertigens kvarlåtenskap såldes på auktion under åren 1805-1806. Den 19 april 1806 såldes fem förgyllda bord med marmorskivor, av allt att döma såldes tidigare par som solitärer, vilket framgår av auktionsnummer 55-59 i protokollet.

Detlof Heijke, adlad Heijkenskjöld, hade tre söner som alla gjorde karriär inom tre skilda området, bergsrådet Detlof (1751-1824), hovrättsrådet Carl Fredrik (1753-1829) samt kammarherre Christian (1759-1831). Sistnämnde hade tjänstgjort hos Gustav III, när han 1784 vistades i Neapel, år 1800 utnämndes han till kammarherre hos hertig Fredrik Adolf. I auktionsprotokollet från den 19 april 1806 figurerar tre intressanta namn, Heikenschöld, HofRättsR: Heikenschöld samt Kamh: Heikenschöld, det verkar alltså som att alla tre bröderna var köpare av föremål på sterbhusauktionen efter Fredrik Adolf. Av fem förgyllda bord står Heikenschöld som köpare av objekt 55, 58 och 59, benämnda som: "1 förgt: salonn bord med marmor skifva", vardera till ett belopp om 33, 33:16 respektive 21:40 Riksdaler. De två övriga borden köptes av baron Cederhielm för 22 Riksdaler styck. Sannolikt döljer sig brukspatronen Detlof Heijkenschöld bakom namnet Heikenschöld, han hade framgångsrikt varit verksam vid bergskollegiet och slutade 1776 med assessors titel, vid faders död löste han ut sina syskon från Hellefors bruk och lät 1782 uppföra den nya herrgården. 1817 utnämndes han till bergsråd och 1821 blev han ensam ägare till hela Hellefors bruk.

Som av ett sammanträffande var både Detlof Heijkenschöld och Carl Axel Bergsten brukspatroner i örebrotrakten. Familjen Heijkenschöld hade redan under 1700-talet haft en stark förankring i Bergslagen och flera av medlemmarna var verksamma inom bergsbruket. Med tanke på konsolbordens exklusiva karaktär, med dyrbara importerade italienska marmorskivor, det kraftfulla utförandet som överensstämmer med liknande representanter i kungliga samlingarna och det geografiska sambandet mellan Heijkenschöld och Bergsten, så framstår sambandet från Johan Tobias Sergels ägo till hertig Fredrik Adolfs kvarlåtenskap som mycket sannolikt.

Auktionsnummer:

1106

Datum:

2015-06-02