Klubbat för:

Osåld

Utropspris

1 000 000-1 200 000 SEK

Beskrivning

BRUNO LILJEFORS
1860-1939
Sankmark
Signerad och daterad Bruno Liljefors -90. Olja på duk, 70 x 106 cm.
.
PROVENIENS
Åmells, Stockholm
Svensk privatsamling, Stockholm
.
LITTERATUR
Allan Ellenius: Liljefors - Naturen som livsrum, Bonnier Alba 1996, avbildad i färg sidan 204
.
Bruno Liljefors var väl medveten om att de mänskliga föreställningarna om naturen, även hans egna, var starkt hämmande på vad han egentligen ville, att skildra naturen på dess egna villkor, att visa den natur där det finns en ordning efter en sträng nödvändighet. Ty det vilda djuret är ordning och skötsamhet i sig, långt ifrån människans något märkliga och litet nedlåtande föreställning om det "djuriska" och om naturens "grymhet".
.
Omkring 1890 började Bruno Liljefors att måla naturen på ett nytt sätt. Den natur som han nu återgav på sina dukar var på något sätt ogästvänligare än tidigare, mer realistisk om man så vill. Och kanske det viktigaste: det finns inte ett spår av fabler i måleriet. Rävarna är inte längre några sagomässigt listiga figurer och hararna inga pultroner. Bruno Liljefors natur innehåller inget moraliserande, inga mänskliga charader som kunde verka så underhållande på publiken därför att den i dessa onaturliga skådespel kunde känna igen sina egna dygder och laster. Djuren var hos sig sjäva, de var i vad Liljefors kallar Det vildas rike. Konstnären beskriver den som ser naturen att "ju snabbare hans öga är, desto mer vackert hinner han se men han har ändå en vemodig känsla av att det mesta undgår honom."
.
Bruno Liljefors blev aldrig en av "pariserpojkarna", han kände att han från början hade sin väg utstakad och han följde den. Denna väg som gick till barndomens uppsalaslätt och dess rastande vildgäss, som fortsatte till skärgården, till jaktstugan på Bullerö och till Österby i Uppland. Efter en kort sejour i Stockholm flyttade Liljefors tillbaka till sitt barndoms Uppsala för att kunna måla slätten innan den helt utplånats av människor och bebyggelse.
.
Liljefors har i sitt måleri visat hur enastående vackert de olika djurens fjädrar och päls överensstämmer i färg med de kärr, träd eller klippor där de lever och den nästan impressionistiska bilden av en taltrast i landskapet illustrerar så väl konstnärens egna ord i Det vildas rike:
- Det var vildmarken, men den var alls icke dyster, utan ljus och glad och ingjöt i sinnet en egendomlig känsla av ro och samhörighet med naturen. De stora vidderna är ej avgörande härvidlag. En ljungtuva, en sten med sina lavar bär i sig det väsentligaste av den. Starkast har jag måhända känt det i färgmönstret på en fågel. Ty hon är ju, så att säga, som ett samlat uttryck för de marker där hon har sin varelse.
Någon har träffande sagt att om en and kunde måla skulle den måla som Bruno Liljefors. Han målar djuren som de är för sig själva och han öppnar våra ögon för vårt vidsträckta land där det finns gott om plats i sjumilaskogarna.

Auktionsnummer:

2082

Datum:

2016-06-08