Klubbat för:

160000 SEK

Utropspris

200 000-300 000 SEK

Beskrivning

BYRÅ, högklassigt stockholmsarbete i tidig rokoko, möjligen utförd av Olof Martin (ämbetsmästare i Stockholm 1736-1764), fanerad med jakaranda, blindträ i al, ek och furu, matterade och polerade brännförgyllda beslag av synnerligen hög kvalite, inläggningar av friser och fält, fronten med parkettläggning i spaljémönster, sarger och hörn med lister, ymnig beslagsuppsättning i naturalistisk form av grenverk, blad och rocailler, skiva av carraramarmor med smidda stift i bakre kanten, märkt med blåkrita Ystad under byrån, nyckel medföljer, höjd 86, 132 x 60 cm, obetydliga fanérlagningar och skador
PROVENIENS:
Ekebyholms slott, Rimbo socken, Stockholms län
Greve Hugo Jakob Hamilton (1830-1896) första giftemålet med friherrinnan Charlotta Adolfina Vendela Oxenstierna af Eka och Lindö (1835-1880), andra giftemålet med Marianne Hegardt (1865-1939)
därefter i arv till dottern i andra giftet Hedvig Augusta Charlotta Hamilton (1893-1981) gift med kapten Gunnar Vilhelm Probus af Sillén (1888-1987)
LITTERATUR:
Fataburen, Stockholm 1983, Per H. Falcks artikel Snickaren Olof Martin och en byrå i "rutat arbete", sidan 89ff
Pierre Kjellberg: Le mobilier français du XVIIIe siècle, Paris 2002, sidan 250 jämför byråar tillverkade av Mathieu Criaerd
Stockholms Auktionsverk, Stora Kvalitén, hösten 2002, nr 1017 jämför identiska beslagsuppsättningar på byrå signerad av Christian Linning
Förebilden för den franskinspirerade byrån är den framstående parismästaren Mathieu Criaerds möbler. Criaerd blev mästare i Paris 1738 och levererade till framförallt byråar till Louis XV:s hov. I Versailles återfinns en tvålådig byrå, levererad den 29 januari 1748 till le Dauphins våning på slottet. Tillverkaren av auktionens byrå bör haft kännedom av Criaerds arbeten.
Byrån har ägarlängd som sträcker sig tillbaka till åtminstone 1800-talets andra hälft då den ingick i samlingarna på Ekebyholms slott. Egenomen förvärvades 1828 av friherre Carl Gabriel Oxenstierna af Eka och Lindö som genom arv 1816 även ägde Harg som fideikommiss. I samband med att äldsta dottern, Ebba Gustava Eva Carolina, 1855 ingick äktenskap med friherre Joakim Tawast Beck-Friis övergick fideikommisset i hennes ägo. Den yngre dottern Charlotta Adolfina Vendela Lovisa erhöll 1873 Ekebyholms egendom på sin arvslott, hon var sedan tidigare gift med greve Hugo Jakob Hamilton. Efter hustruns död 1880 gifte greve Hamilton om sig med Marianne Hegardt och i samband med arvskifte tillföll byrån deras dotter Hedvig Augusta Charlotte, gift med friherre Gunnar Vilhelm Probus af Sillén.
Vid första anblicken ger byrån sken av att vara av fransk tillverkning, genom sitt internationella formspråk, ymniga beslagsuppsättningar och fanerläggning. Vid en närmare analys av material, tekniska detaljer och beslag framträder en mer nyanserad bild av ett högklassigt arbete som utförts av en svensk ebenist med god kunskap om de franska mästarnas tillverkning under 1700-talets mitt. Genom slutförandet av Stockholms slott hade hovintendenten Carl Hårleman och överintendenten Carl Gustaf Tessin engagerat franska konstnärer och hantverkare att arbeta med inredningen av den nya kungaborgen. Slottsbyggnadsprojektet blev i många stycken avgörande för framväxten av en ny inhemsk generation konsthantverkare och konstnärer. Flera av svenska ebenistgesäller sökte sig utomlands till framförallt Paris, som vid tidpunkten var den viktigaste inspirationskällan för många av de byggnadsprojekt som genomfördes under rokokoperioden. Slottssnickaren Johan Wolff reste exempelvis med Hårleman 1745 för att utbilda sig i den moderna möbelkonsten. Tidigare hade Samuel Pasch och Lorentz Nordin samtidigt genomfört sin gesällvandring till Paris, Pasch befann sig en period hos sin landsman Lars Lorentz, som var verksam som frimästare i Paris på 1730-talet. Åter i Stockholm kom Nordin att utföra byråstommar till en annan parisutbildad svensk, Carl Petter Dahlström, vars tvålådiga intarsia byråar för kronprins Gustav (III) var helt präglade av parismästarnas arbeten.
Auktionens byrå är ovanlig för svenska möbler genom sin tvålådiga uppbyggnad, denna typ av förvaringsmöbler fick inget större genomslag i Sverige, trots att modellen var populär på kontinenten. Till skillnad mot franska möbler, vars blindträ uteslutande består av ek, så har byrån väsentliga inslag av kärnfuru och al, två träslag som räknas som typiska för svensk möbelproduktion under 1700-talet. Lådförstycken, facklist, blindträ och bakstyck är alla utförda i kärnfuru, vilka bestrukits med engelskt rött för att dämpa kontrasten mot jakarandans mörkare kulör. Sättet att bestryka blindträ och undersidor med rött förekommer framförallt på svenska fällbord under 1700-talet. Byråns hörnstolpar är tillverkade av al, ett populärt och lättarbetat träslag bland såväl ebenister som stolmakare i Stockholm. Lådornas bottnar, sidor och blindskiva är, på fransk manér, av massiv ek. Byråns beslagsuppsättning har klara referenser till andra svenska förvaringsmöbler, hösten 2012 sålde Stockholms Auktionsverk en byrå signerad av Christian Linning, vars hörnbeslag, nyckelskyltar, draghandtag och naturalistisk kedjor av grenverk, blad och rocailler är identiska.
Den utan tvekan främste tillverkaren av tvålådiga byråar i Sverige är ämbetsmästaren Olof Martin, verksam 1736-1764, och utbildad hos slottssnickaren Johan Wolff. Den tidigare intendenten vid Nordiska Museet, Per Falck, skriver i sin artikel om Martin i Fataburen, att det inte kan uteslutas att Martin även besökt Paris under sin gesällvandring. Martin är intressant i sammanhanget eftersom han är den enda, nu kända mästaren, som utfört den typ av inläggningar med parkettläggning i spaljémönster. Vi finner ett säkerställt exempel i Stockholms stads likarelåda, tillverkad 1750 av Olof Martin, nu i Stockholms Stadsmuseums samlingar. Vidare avhandlar Falck den byrå som tidigare tillhört prinsessan Sophia Albertina, Gustav III:s syster, vilken förvärvades till Nordiska Museets samlingar 1983. Denna byrå har förtjänstfullt beskrivits i Falcks artikel Snickaren Olof Martin och en byrå i "rutat arbete". Fanerläggningen är av samma typ som auktionens byrå och den tidigare nämnda likarelådan. Falck pekar ut en paristillverkad byrå från 1740-talet, vilken tillhört drottning Lovisa Ulrika, som en tänkbar förebild för Martin i arbetet med prinsessans byrå. Mot bakgrund av dessa kända exempel och den kunskap som nu föreligger inom området är Olof Martin den mest troliga upphovsmannen för den högklassiga byrån från Ekebyholms slott.

Auktionsnummer:

1103

Datum:

2016-06-07