Klubbat för:

280000 SEK

Utropspris

300 000-400 000 SEK

Beskrivning

EPHRAIM STÅHL (stolmakare i Stockholm 1794-1820/21, kunglig hovstolmakare 1800-1809) ett par synnerligen högklassiga baljfåtöljer, sengustavianska stockholmsarbeten, signerade ES två respektive fyra gånger, båda märkta med Stockholms stolmakarämbetes sigill, helskulpterad dekor av bildhuggarkvalité, förgyllda med polerat guld och slagmetall, rygglän med flätverk på bak- och framsida, armlän med sfinxhuvuden, samtliga sarger med ekbladsbård med korslagda band, sabelformade ben med skuret flätverk på samtliga fyra sidor, avslutande akantushölster och bockfötter, sannolikt originalsadelgjord
PROVENIENS:
Ursprungligen sannolikt kunglig beställning
Grevliga ätten Kalling, Myrö slott, Rinkaby socken, Örebro län

LITTERATUR:
Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Nerike, Stockholm 1911, sidan 16 avbildade i Salongen på Myrö
Slott och herresäten i Sverige, Närke & Västmanland, Malmö 1969, sidan 146 avbildade i Lilla kabinettet på Myrö
Bukowski Auktioner, Bellingasamlingen, Stockholm 1992, sidan 10f, nr 46-52, jämför studier av Jean Eric Rehn från Italien 1755-1756
Eva Nordenfelt: Ephraim Ståhl en kunglig stolmakare, Stockholm 2007, sidan 94 jämför baljfåtölj för änkedrottning Sofia Magdalenas våning på Stockholms slott, sidan 109 jämför baljfåtölj med bockfötter på Strömsholms slott, sidan 157 jämför sargdekor av skurna ekblad på svantaburett
Ingrid Sjöström, red.: Haga - Ett kungligt kulturarv, Karlstad 2009, sidan 154 jämför sullastolar av Erik Öhrmark
Stockholms Auktionsverk har fått förtroendet att sälja ett antal betydande sittmöbler tillverkade av den kungliga hovstolmakaren Ephraim Ståhl. Möblerna ger en god bild av den variationsrikedom som en av de absolut främsta stolmakarna genom tiderna tillverkade i Stockholm under några decennier från 1700-talets slut.
Ephraim Ståhl föddes 1768 i den finska staden Raumo, som då var en del av Sverige. Under åren 1785-1788 var han stolmakarlärling hos Jacob Malmsten i Stockholm och 1790-1794 gesäll hos Lars Söderholm. Den 20 maj 1794 blev Ståhl stolmakarmästare och samma år erhöll han burskap att utöva näringsverksamhet i Stockholm.
Framgångsrik och med landets viktigaste uppdragsgivare utnämndes han under åren 1800-1809 till kunglig hovstolmakare. Hans verksamhet sträckte sig under Gustav IV Adolf, Karl XIII och Karl XIV Johans regeringstid. 1805 kunde Ståhl förvärva fastigheten Sporren 43 vid Clara Bergsgränd, från snickarmästaren Nils Dahlins änka, där han tidigare hyrt bostad och verkstad. Liksom många andra framgångsrika hantverkare före honom dog Ståhl skuldsatt den 10 maj 1820 i Stockholm. Under sitt drygt halvsekellånga liv hade hans verkstad tillverkat de mest spektakulära sittmöbler som skapats i landet, ett verk som lever och brukas ännu idag i de kungliga slotten och i privata hem.
Upptakten till den sengustavianska eran i Sverige var Gustav III:s italienska resa, en expedition som kungen genomförde mellan oktober 1783 och juli 1784. Säkerligen var kungen starkt påverkad av den nyss hemkomna Louis Masreliez, som tillbringade drygt ett decennium i Italien för att studera antikens lämningar och renässansens konst och arkitektur. Tidigare, åren 1755-1756, hade arkitekten Jean Eric Rehn, målaren Johan Pasch och slottsbyggmästaren Johan Fröman, på drottning Lovisa Ulrikas bekostnad rest till Italien och tillbringat ett halvår i Rom. Under denna studieresa besöktes utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum, Rehn gjorde ett omfattande skissmaterial av alla de antika föremål som han kom i kontakt med, flertalet teckningar ingick sedermera i Bellingasamlingen som numera igår Nationalmuseums samlingar. Åter i Sverige utnämndes Rehn till hovintendent av drottningen och blev samtidigt professor vid Konstakademien, genom dessa positioner fick han ett betydande inflytande över utvecklingen inom arkitektur och formgivning.
Gustav III reste under titeln greven av Haga för att inte väcka för stor uppmärksamhet, första upphållet blev Verona, vidare till Pisa och Florens. Här stannade sällskapet en månad för att upphandla konstverk och genomföra åtskilliga besök i Uffizierna. Julen tillbringades i Rom, där julmässan i Peterskyrkan bevistades, samtidigt som påven Pius VI tog emot kungen. I början av det nya året fortsatte resan via Neapel där Vesuvius bestegs med bärstol, vidare till ruinstäderna Pompeji och Herculaneum där utgrävningar pågick som bäst. Båda städerna hade fått världsrykte genom de unika lämningar som påträffats, vilket skulle ge upphov till en ny konst- och arkitekturstil. Gustav III köpte en modell av Isistemplet i Pompeji, vilket senare skulle få sin svenska version genom Psyketemplet i Hagaparken. Åter i Rom besökte kungen och Sergel de antika ruinerna efter Frescati och Tivoli. Vid tillfället inköptes skulpturen Endymion, som just upptäckts bland ruinerna vid Tivoli. I Rom lyckades också Gustav III värva den franske konstnären Louis Jean Deprez till svensk tjänst, där han spelade en viktig roll för projekteringen av Hagaparken och dess byggande. De antika skulpturer som köptes under resan fraktades till Sverige och kom att utgöra grunden för Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, Gustav III:s antikmuseum.
Genom Gustav III:s stora intresse för de sköna konsterna kom tiden efter hemkomsten omkring 1785 att präglas av intresset för antiken och intrycken från resan bildade en grogrund för den sengustavianska tiden. Att de egyptiserande möblerna fick stort genomslag, i framförallt de kungliga inredningarna, beror på Napoleon Bonapartes beryktade fälttåg till Egypten. Den blivande kejsaren lät under det franska styret kartlägga och dokumentera det faraoniska Egypten, ett arbete som kom att avspeglas i det tidiga 1800-talets bronser, inredningskonst och möbler. Den gåtfulla sfinxen blev ett populärt dekorelement, vilket passade utmärkt för scenografin i miljöerna kring såväl Gustav III:s son Gustav IV Adolf som hans bror hertig Karl lät inreda med klara referenser till det mångtusenåriga kulturarvet. Det är i denna kontext som Ephraim Ståhl kunde göra sig ett namn som kunglig hovstolmakare genom sin suveräna tolkning av det antika arvet.
Baljfåtöljerna från Myrö är med största sannolikhet utförda under 1700-talets slut och utgör förmodligen det finaste exemplet på baljfåtöljer i Ståhls produktion, inräknat de svenska kungliga samlingarna. Närmast jämförbara sittmöbler i Sverige är Erik Öhrmarks sullastolar på Gustav III:s paviljong vid Haga, vilka på liknande sätt har en fullödig dekor som löper runtom hela stolen så att den kan stå fristående utan att ha en odekorerad baksida. En väsentlig skillnad är dock att alla dekorer på baljfåtöljerna är helskulpterade och saknar helt inslag av pastellage. Redan under inredningen av paviljongen på Haga introducerade Jean Baptiste Masreliez listverk i stuck istället är att skära ornamenten i trä, på samma sätt utförde Masreliez dekor i pastellage på Öhrmarks sittmöbler. Ephraim Ståhls tidiga produktion är uteslutande utförd med träskuren dekor, först några år in på 1800-talet börjar pastellagedekor bli vanligt förekommande för att minska kostnaderna och påskynda tillverkningen då efterfrågan ökade. Generellt är det uteslutande sittmöbler för internationella kungliga och kejserliga miljöer som har så omfattande bildhuggeriarbeten i stolträdet.
Den grevliga ätten Kalling har genom århundradena förvaltat ett flertal kulturhistoriskt mycket intressanta föremål med proveniens från de kungliga samlingarna. Riksrådet greve Pehr Kalling (1700-1795) köpte år 1754 Myrö och ombildade godset till fideikommiss för huvudmannen i sin ätt. Kalling lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden, som stod färdig 1774, efter ritningar av arkitekten Carl Johan Cronstedt. Våren 2010 såldes kronprins Gustavs lekvagn genom Stockholms Auktionsverk, den unika vagnen hade gått i arv inom grevliga ätten Kalling på Myrö. Det är inte klarlagt vilket år som vagnen införlivades i samlingarna men den nära kontakt som Pehr Kalling i sina olika offentliga befattningar hade till Adolf Fredrik och Gustav III gör det sannolikt att vagnen skänktes till Myrö under dennes levnad. I Livrustkammarens samlingar finns idag två kvarvarande vagnar som införskaffades till nöje för prinsarna, en öppen lekvagn med prins Fredrik Adolfs krönta monogram och en täckt modellvagn beställd av Carl Gustaf Tessin i Paris åt kronprins Gustav. Från ätten Kalling härrör också den utsökta baljfåtölj för prinsessan Sophia Wilhelmina som Ephraim Ståhl levererade 1805 (nr 1083), till Gustav IV Adolfs då fyraåriga dotter.

Auktionsnummer:

1061

Datum:

2016-06-07