Klubbat för:

190000 SEK

Utropspris

200 000-250 000 SEK

Beskrivning

SPELUR från SPARREHOLM, högklassigt stockholmsarbete i rokoko, s.k. flöjtur, urverket utfört av Eric Lindgren d.y. (mästare vid urmakarämbetet i Stockholm 1754-1786, kunglig hovurmakare 1776), urtavlan signerad Eric Lindgren Stockholm, spelverk med bälg och pipor, valsar för olika melodier, lackerat fodral troligen från Jonas Klefwerströms fabrik (lackerare i Stockholm med privilegium 1774-1797, hovlackerare), träskuren dekor, förgylld med polerat guld och slagmetall, huven med genombruten spaljédekor, förgylld dekor delvis i relief av pastellage med motiv av fält och rocailler, lackerade motiv av pastorala landskap med byggnader och vattendrag, blomsterfestonger, fåglar och spaljémotiv, helslag, medföljer fem valsar, pendel, tre lod, nyckel samt tre dragnycklar, höjd 283, 68 x 37 cm, slitage, smärre lagningar och retuscher

PROVENIENS:
Sparreholms slott, Hyltinge socken, Södermanlands län
Godsägaren Emil Dickson och grevinnan Anna Lewenhaupt
Långdunkers herrgård, Hyltinge socken, Södermanlands län

LITTERATUR:
Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Södermanland, Stockholm 1908, sidan 111f avbildat och omnämnt på Sparreholms slott
Per Falck, Kersti Holmquist & Maj Nodermann: Tidsfodral, Stockholm 1996, sidan 21 avbildat, sidan 81ff om lackeraren Jonas Klefwerström

För några sekler sedan var tid ett abstrakt begrepp för det stora flertalet i landet. Man följde dygnets växlingar, när tuppen gal och en ny dag grydde gick man upp och gav sig ut för att förrätta dagens värv. Man visste att mitt på dagen stod solen högst på himlen och därefter fick man planera sina göromål. När sedan skymningen kom och solen började sänka sig var det bråttom att bege sig hemåt innan mörkrets infall. Ty under nattens timmar lurade faror som övernaturliga väsen vilka ville ont eller stråtrövare som lurpassade för att röva. På lördagskvällen ringde helgsmål från kyrkan över stad och land, som förtäljde att vilodagen närmade sig och på söndagen kallade kyrkklockorna till högmässa.

Under 1600-talet börjar biblioteks-, fick- och reseur att göra sin entré i de besuttna miljöerna vid hovet, inom högadeln och officerskåren, men det dröjde fram till 1700-talet och upplysningstiden innan bords- och golvur blev mer vanligt förekommande i bättre bemedlade hem. Spel- eller flöjtur får anses vara ett av de yttersta prestigeobjekten när det gällde tidmätare under seklet. Det är också under mitten av 1700-talet flera svenska urmakare utbildades och gavs privilegium att bedriva urfabriker i de stora städerna.

En av dessa var Eric Lindgren d.y., som efter sin lärlingstid i Paris under åren 1748-1753, blev mästare 1754 vid urmakarämbetet i Stockholm. Samma år som det nybyggda Stockholms slott stod färdigt för inflyttning av kungafamiljen efter drygt ett halvsekel. Efter några år ville Lindgren utöka sin verksamhet och beviljades 1758 tillstånd från Kommerskollegium att bedriva urfabrik. Som det yttersta tecknet på sin skicklighet utnämndes han 1776 till kunglig hovurmakare hos Gustav III.

Auktionens spelur är ett relativt tidigt exempel på golvur med inbyggt spelverk och kan dateras till omkring 1770-talet, först senare år 1791 gavs den välkände orgelmakaren Pehr Strand Kommerskollegiums privilegier att tillverka spelur. Strand ägnade sig endast åt själva spelverket utan att befatta sig med urverket eller ens gångmekanismen som drog både ur och spelverk. Spelverken i uren liknar små enkla orglar med pipor och bälgar som med hjälp av stiftförsedda valsar spelar kortare stycken vid timslagen. I Lindgrens spelur är funktionen som tidmätare och spelverk intregrerade i varandra.

Utöver den tekniska innovationen så är fodralets yttre ett konstverk i sig. Enligt förre intendenten vid Nordiska Museet, Per Falck, är det lackerade fodralet troligen utfört vid Jonas Klefwerströms fabrik i Stockholm. Klefwerström hade privilegium att lackera möbler och urfodral från 1774 och fram till sin död 1797, sedermera erhöll han titeln som hovlackerare. Att imitera de dyrbara kinesiska lackerade föremålen var en merkantilistisk tankegång som uppmuntrades. I Europa började man tillverka lackerade föremål redan under 1600-talets andra hälft och i Sverige från karolinsk tid men i större omfattning kring 1700-talets andra hälft.

Speluret har ingått i samlingarna på Sparreholms slott, vars ägarhistorik i princip varit obruten sedan Ulrika Charlotta Taube förvärvade egendomen 1757. Först 1886 såldes Sparreholm till Fredrik Bonde och sju år senare köptes egendom av Emil Dickson och hans hustru Anna Lewenhaupt. Det förefaller sannolikt att speluret förvärvades redan under Taubes tid då också slottet uppfördes efter Jean Eric Rehns ritningar.

Auktionsnummer:

2068

Datum:

2016-12-07