Klubbat för:

20000 SEK

Utropspris

25 000-30 000 SEK

Beskrivning

OLOF HERMELIN
1827-1913
Promenerande par
Signerad och daterad O Hermelin 1877. Olja på duk, 55 x 30,5 cm.


HERMELIN OCH HILL 1877

"Jag vet, att jag sökt sanningen med mera allvar än de flesta, som gör tavlor på dagsverke efter recept. Det gäller att verkligen se naturen och sedan måla, som man ser." (Olof Hermelin, ur brev från 1877)

I ovanstående citat från 1877 framkommer den seriositet och övertygelse med vilken Olof Hermelin angrep de konstnärliga utmaningarna. Orden kunde dock lika gärna ha skrivits av en annan svensk landskapsmålare, Carl Fredrik Hill. De båda kollegorna tycks vid denna tidpunkt ha delat en intensitet i sina respektive konstnärskap som lyfte dem till nya nivåer.

Frändskapen mellan Hermelin och Hill framgår när man jämför Olof Hermelins "Promenerande par" från 1877 med Hills så berömda verk "Syster Anna" från samma år. Konstnärerna använder här en gemensam palett och även kompositionsmässigt arbetar de med samma medel. Båda två låter stora, mörka träd till höger i målningarna luta in hotfullt mot kvinnofigurerna. Trädens skrämmande kraft balanseras av ett rogivande och värmande gult ljus, men om det i Hermelins fall är fast förankrat på ett i bakgrunden skymtande, öppet fält, återfinner man det hos Hill endast i himlens oändlighet. Hermelins gångstig blir en väg bort från det hotfulla. Den spröda bäcken i Hills målning innebär inte samma möjlighet till räddning. Snarare utgör den ett öppet sår som distanserar och håller kvinnan kvar. Bäckens kyliga ton har hos Hermelin i stället sin motsvarighet i en grå ovädershimmel, vars bedövande tyngd dock betvingas av de fritt flygande fåglarna i fjärran. Dessa skillnader i de i övrigt så besläktade målningarna skulle komma att få sin tragiska förklaring.

De båda konstnärerna arbetar vid tidpunkten för målningarnas tillkomst mot ett gemensamt mål, den stora Världsutställningen i Paris följande år. Visserligen blir både Hermelin och Hill antagna till utställningen, men samtidigt innebär denna höjdpunkt på olika sätt även slutpunkten för deras internationella karriärer. Den 18 januari 1878 förs Hill av kamrater till ett sinnessjukhus i Passy. Sjukhusvistelsen skänker inte någon bättring och Hill kommer aldrig mer att röra en pensel. 1880 får han resa hem till Sverige och efter en tids vistelse på olika sinnessjukhus, vistas han fram till sin död 1911 i föräldrahemmet, troget vårdad av sin yngre syster Hedda. Under dessa år fortgår dock ett skapande, men i stället för penseln blir nu färgkritan hans medium i en produktion präglad av den sinnessjukes inre demoner.

Hermelins öde är inte lika dramatiskt. Han tycks dock utan närmare förklaring ge upp vad som synes ha varit en given plats på den internationella konstscenen för att i stället återvända till Sverige. Här kommer han att bli en försynt uttolkare av det svenska landskapet. Även om denna mer idylliska inriktning får publikens uppskattning, saknas det djup och den inre spänning som finns i den 1877 utförda "Promenerande par". Vid sidan av konsten engagerar han sig i ett folkloristiskt arbete, där han samlar sagor och sägner samt utför arkeologiska uppteckningar.

Man är benägen att se ett samband mellan denna totala omvändelse från Hermelins sida och Hills utbrytande sinnessjukdom. Det tragiska öde som drabbade den beundrade kollegan måste ha tett sig skrämmande för Olof Hermelin. De hade delat samma intensiva sökande efter den sanna konsten och likt Daidalos som såg sin son Ikaros flyga för högt och störta hjälplöst ned i havet, upplevde Hermelin hur de högt ställda ambitionerna till slut fick den unge skyddslingen Hill att störta ned i sinnessjukdomens brottsjöar.

Olof Hermelin var tämligen ensam i sin generation om att tidigt förstå och uppskatta Hills konstnärskap. Vid 1870-talets mitt skrev Hermelin ett flertal artiklar i svenska tidningar, där han försvarade Hills banbrytande pionjärinsats inom landskapsmåleriet. Denna ovanliga förmåga till förståelse kan delvis förklaras med att Olof Hermelin mycket tidigt mottog franska impulser i sitt måleri. Det skedde först genom hans lärare Theodor Billing, vilken på 1860-talet var den ende som representerade den friluftsmålande Barbizonskolan i Stockholm. Dessa impulser förnyades och förstärktes vid Hermelins Parisbesök 1870 och den längre vistelsen där under perioden 1873-76. Sistnämnda år, 1876, reste Olof Hermelin till USA som kommissarie för den svenska avdelningen på Världsutställningen i Philadelphia. I samband med återresan 1877 utförde han målningen "På Atlanten", vilken räknas till en av de första impressionistiska scenerna i svensk konst. Liksom detta verk utgör "Promenerande par" från samma år en höjdpunkt i konstnärens karriär.

Auktionsnummer:

2078

Datum:

2017-12-13