Klubbat för:

32000 SEK

Utropspris

30 000-40 000 SEK

Beskrivning

OLOF SÖDERMARK
1790-1848
Vignarola
Signerad Södermark. Olja på duk, originalspännram, 50 x 62,5 cm.
Svensk förgylld och ornamenterad originalram

UTSTÄLLD:
Enligt tryckt etikett på baksidan, där betitlad som "Vignarola"

Jfr. LITTERATUR:
M. Rosvall, "Olof Johan Södermark 1790-1848. Ett bidrag till forskningen kring en "målande militär", Licentiatuppsats, vt 1993


Olof Södermark var den ledande porträttmålaren i Sverige på 1830-talet. Han utförde en rad societetsporträtt, av kungahuset såväl som aristokratien och borgarskapet, samt avporträtterade många av tidens mest framstående författare, musiker och vetenskapsmän. Hans mest kända porträtt är Johan Jakob Berzelius, Jenny Lind, Fredrika Bremer och Karl August Nicander, hans tidigast kända porträtt, utfört i Rom 1827. 1840 utförde han i Paris det kända porträttet av Stendahl (Versailles). Många av hans porträtt visades på Konstakademien i Stockholm. Under åren 1829-48, då han debuterade som porträttmålare, ställdes inte mindre än 60 av hans porträtt ut på akademien.

En mindre känd sida av Södermarks konstnärskap är hans genrebilder, samtliga utförda i Rom. Ludvig Looström, "Olof Johan Södermark. Hans lif och verk", 1879 tar inte upp dessa i sin förteckning av konstnärens verk, men omnämner två verk, "Pfifierri", en genremålning föreställande gatufolk från 1834-36 och "Flickan med tamburien" (op. cit., s. 25), Därtill llustrerar han två verk, "Romerska flickor", daterad 1846 och "Grekinna i nationaldräkt", daterad 1839 (Göteborgs Konstmuseum). Två genremålningar, en benämnd "Grazia, romersk modell", tidigare i Karl XV:s samling på Stockholms slott och "Gatumusikanter vid Pantheon" finns i Nationalmuseum. Margareta Rosvall, "Porträttmålaren Olof Johan Södermark, 1790-1848. En förstudie", C1-uppsats i konstvetenskap, vt 1975. upptar ytterligare tre verk i sin förteckning över konstnärens verk, under 1838 "Regina, romarna" (en förstudie tidigare i Christian Eichorns samling, hans auktion Bukowskis, 1890, nr. 305) och "Blomsterflicka" och under 1843 "Flicka från Abruzzerna". Enligt Looström, op. cit., s. 24 ansåg en av samtidens största tyska konsthistoriker (Looström nämner honom inte vid namn), Södermarks genrebilder höra till de mest fulländade i sitt slag.

Södermarks genrebilder föreställande sydländska flickor och kvinnor är ideala framställningar av kvinnlig skönhet, inte sällan utstrålande en påtaglig oskuldsfullhet. I flera avseenden visar de likhet med madonnabilder av renässanskonstnärer som Rafael, Titzian och Correggio vars kvinnogestalter utmärker sig för deras religiösa innerlighet och milda skönhet, men även med barockkonstnärer som Guido Reni, vars kvinnoideal karaktäriseras av ideala proportioner. Under sin första vistelse i Rom studerade Södermark flitigt verk av äldre italienska konstnärer. 1827 utförde han exempelvis en kopia efter en målning av Andra del Sarto, "Madonna med barnet" (Looström, op. cit., s. 15.)..

Södermark vistades i Rom vid fyra tillfällen, 1826-1828, 1834-1836, 1838-1841 och 1844-1847. Under första vistelsen bodde han i Villa Malta på Monte Pincio, bildhuggaren Johan Niclas Byströms egendom vilken denne frikostigt öppnade upp för unga svenska konststipendiater. Södermarks daterade genremålningar är samtliga utförda under hans andra och tredje vistelse i Rom. Stilistiskt såväl som i det tekniska utförandet står den aktuella målningen mycket nära hans italienska förebilder. Den karakteristiska veckbildningen på flickans vänstra arm exempelvis är som hämtad ur en renässansmålning. Detta pekar på att målningen troligtvis är utförd under Södermarks första vistelse i Rom. Den skulle i sådant fall utgöra hans tidigaste kända genremålning.

Titeln på målningen, "Vignarola", är på italienska en benämning för primörer. Under 1800-talet odlades ännu grönsaker parallellt med vin i vingårdar. Titeln avspeglar flickans unga ålder och oskuldsfullhet. "La Vignarola (Smultronflickan)" är också titeln på ett litterärt verk av Carl Jonas Love Almqvist som aldrig slutfördes. I ett brev till Per Daniel Amadeus Atterbom 1834, redogör Almqvist för planerna för Törnrosens bok. Bland de prosafragment som är under arbete nämns "La Vignarola (Smultronflickan)", Titeln var för Almqvist en idé om en himmelsk djurisk varelse som svävar mellan människa och djur. Den femtonåriga flicka som är dess huvudperson liknar en italiensk kusin till Tintomara. Berättelsen utspelar sig i Toscana där en vandrare får syn på en flicka som plockar bär, därav undertiteln "Smultronblomman". Flickans kläder är trasigare än de brukar vara på en människa, samtidigt som hon är så rentvättad att det anas "ett stort och oöfvervinneligt begär till snygghet" Han betraktar henne länge och hela tiden verkar det som om hon går fyrfota. Till sist blir hon skrämd och försvinner, springande med en lätthet "ej olik en af jägare förföljd hind". Prosastycket kom i slutändan att inarbetas i "Drottningens Juvelsmycke".

Södermark gifte sig 1817 med Charlotte Hazelius med vilken han fick en son Per, som kom att följa sin fars val av yrkesroll och som blev en framstående porträttmålare. De hade en stor krets med vänner, den kanske mest betydelsefulle var Almqvist. Hennes bror, Johan August Hazelius, var liksom Almqvist medlem av Manhemsförbundet, ett sällskap för "patriotisk-moralisk uppfostran i götisk kristlig anda" och förtrogen vän till Almqvist. Äktenskapet var kärlekslöst och efter ett rättegångsbeslut 1828 efter Södermarks återkomst från Rom, skilde de sig. Redan 1822 hade de emellertid separerat. Flera av Almqvists verk anses inspirerade av denna äktenskapshistoria, såsom "Erimitaget", "Hinden", "Baron Julius K", "Det går an" och den utgör ett viktigt incitament till Almqvist erotiska spekulation, vilken ständigt återkommer i hans följande diktning. Almqvist delade Swedenborgs uppfattning om att äktenskap skall baseras på kärlek, inte konvenans. Hans subversiva förkunnande om kärlekens avgörande betydelse i samlivet hade stor betydelse för Charlottes beslut att separera från sin man. Olof Södermark skrev hösten 1821 (J. Svedjedal, "Kärlek är. Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1793-1833", 2007):

"Jag påminner jag mig först att hon började redan för nära tre år sedan att bliva underlig, att prata om en sorts kärlek (som jag ej förstår mig på) att lägga vigt på drömmar m.m. allt sedan den här Almqvist började att umgås i mitt hus och som smög Swedenborgs skrifter till henne - Stackars min arma Charlotte!"

Charlotte gjorde sig bemärkt genom sin begåvning och musikaliska talang, bl.a. som den flitigaste uttolkaren av Almqvists "Songes". Almqvist kom med tiden att bli hemligt förälskad i Charlotte. Flera av hans kärleksdikter är skrivna med henne i åtanke.

Det är mycket möjligt att Almqvist med sin nära koppling till familjen Södermark sett den aktuella målningen och att han av den fått idén till sin berättelse med samma titel. Detta skulle i sådant fall bekräfta att målningen tillkommit under Södermarks första Rom-period 1826-1828.

Auktionsnummer:

304

Datum:

2018-12-05