Klubbat för:

Osåld

Utropspris

200 000-250 000 SEK

Beskrivning

DET DE GEERSKA GOLVURET, högklassigt stockholmsarbete i rokoko, omkring 1760, urtavlan märkt ERNST STOCKHOLM N:o 500 (Petter E., urfabrikör i Stockholm 1753-1784), emaljerad urtavla med arabiska och romerska siffror, sekundvisare och datum, spelverk med åtta klockor samt slag, fodralet med träskuren dekor, originalförgyllning med polerat guld och slagmetall, lackerad kinesiserande dekor i guld mot grön fond med spaljémotiv, rosetter, rocailler samt växtornamentik och fåglar, sannolikt utförd av Anders Lindstens lackérfabrik (lackerare i Stockholm 1756-1770/71), samt gjuten och förgylld dekor i pastellage i form av akantus, blommor, rocailler och voluter, fronten med tre kronor inom bevingad cirkel krönt av krona, målade scenerier med motiv av gruvdrift, sidorna med växtornament och fåglar, fodralets insida bemålad i rött med en strålande sol i höjd med pendelöppningen, hel-, halv- och kvartsslag, repetition, pendel, tre lod och dragnyckel medföljer, höjd 250, 63 x 24 cm, smärre skador och retuscher

PROVENIENS:
Enligt uppgift friherrliga ätten de Geer af Leufsta, ägare till Leufsta bruk, Stora Wäsby, Strömsnäsbruk m.fl.
sannolikt friherre Charles de Geer (1720-1778) gift med Catharina Charlotta Ribbing (1720-1787)
sannolikt deras son kammarherre Charles de Geer (1747-1805) gift med Ulrica Elisabeth von Liewen (1747-1775)
sannolikt deras son greve Carl de Geer (1781-1861) gift med Ulrika Sofia Sprengtporten (1793-1869)
sannolikt deras dotter Sophia Eleonora Charlotta de Geer (1813-1888) gift med excellensen greve Baltzar Julius Ernst von Platen (1804-1875), Kulla Gunnarstorp, Allerums socken, Malmöhus län
adliga ätten Coyet/friherrliga ätten von Leithner, Torups slott, Bara socken, Malmöhus län
genom köp nuvarande ägare

LITTERATUR:
Elis Sidenbladh: Urmakare i Sverige under äldre tider, Stockholm 1947, sidan 210, bild 28, jämför golvur av Petter Ernst från 1758 i Stockholms rådhus
Per Falck, Kersti Holmquist & Maj Nodermann: Tidsfodral, Stockholm 1996, sidan 19 & 80, jämför golvur sannolikt tillverkade vid Anders Lindstens lackérfabrik
Lars Sjöberg: Om stolar kunde tala - Kammarkollegiet 475 år, Stockholm 2014, sidan 82f, jämför golvursfodral i Kammarkollegiets samling

OTRYCKTA KÄLLOR:
Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar, SE/RA/420422/01/E IX b/108 (1778) Charles de Geer (1720-1778) och (SE/RA/420422/01/E IX b/172 (1805) Charles de Geer (1747-1805)

Golvuret har ett synnerligen välbevarat och vackert lackerat fodral med kinesiserande dekor. Till skillnad mot andra golvur med liknande dekorer har auktionens ur intressanta scenerier med motiv hämtade från gruvdriften, från brytningen av järnmalmen i gruvan till bearbetningen i av järnet i smedjan. Enligt uppgift härrör golvuret från ätten de Geer af Leufsta, som genom arv av det för riket viktiga järnbruket i Leufsta blev en av landet mest förmögna och framgångsrika industriidkare under 1700-talet. Under hovmarskalken Charles de Geers (1720-1778) ledning kom bruket att blomstra och kronprins Gustav skriver därifrån den 8 september 1768 till sin mor Lovisa Ulrika, att han sett Skåne och alla andra trakter där hon varit, "mais j'ose dire que ma chére mére n'a rien vu en Suéde, si elle ne voit pas Leufstad".

Genom testamente hade Charles de Geer d.ä. (1669-1730, förordnat att Leufsta, Åkerby och Karlholms bruk skulle tillfalla brorsonen, sedermera friherren Charles de Geer och efter honom hans manliga avkomma, kammarherre Charles de Geer (1747-1805), som fideikommiss. Under Charles de Geers tid förenades Hillebola, Strömsbergs, Västlands och Ullfors bruk med stamgodset, men ingick inte i fideikommisset. Komplexen hölls emellertid samman under hans son, kammarherre de Geers epok. Då dennes son, excellensen greve Carl de Geer (1781-1861), inte efterlämnade någon manlig arvinge, ärvdes bruken samt flera andra gods av hans enda dotter, Charlotta (1813-1888), gift med excellensen greve Baltzar von Platen (1804-1875). Fideikommisset Leufsta övergick till excellensens kusins son Emanuel de Geer (1817-1877), död ogift 1877. Han efterträddes av sin bror, hovmarskalken friherre Louis de Geer (1824-1887), vars son, friherre Carl de Geer (1859-1914) övertog ägarskapet.

Genom att greve de Geers brukskomplex uppdelades år 1861 tillföll Strömsberg, Västland, Hillebola och Ullfors dottern Charlotta, gift von Platen. Genom arvet och sitt giftemål blev Baltzar von Platen en av tidens rikaste män och under 1860-talet lät man bygga det nya slottet Kulla Gunnarstorp, efter ritningar av den danske arkitekten Christian Zwingmann. Det skånska godset hade förvärvats av Charlottas far Carl de Geer 1837 och blev efter dotterns arv en samlingsplats för föremål från de uppsvenska bruken och fastigheten på Västra Trädgårdsgatan 15 i Stockholm.

Golvurets ursprunglige beställare var sannolikt hovmarskalken de Geer, som 1773 upphöjdes till friherrlig värdighet under namnet de Geer af Leufsta. I hans bouppteckning från 1778 upptas mer än ett 10-tal så kallade "wäggur", runtom på de olika bruks- och herrgårdarna. Tyvärr är uren, liksom flertalet andra inventarier, summariskt beskrivna vilket gör det svårt att med säkerhet exakt fastslå vilket ur som vilket. Genom sitt bruksimperium hade Charles de Geer en närmast ohotad position som den främste inom rikets gruv- och järnhantering. Mot bakgrund av hans rikedom, verksamhet, intresse för vetenskap och det faktum att golvuret sedermera hamnade i Skåne där sentida ättlingar förvärvat gods, framstår det troligt att uppgiften om klockans ursprung stämmer.

Auktionsnummer:

2035

Datum:

2019-12-10