Klubbat för:

16000 SEK

Utropspris

20 000-25 000 SEK

Beskrivning

PORFYRSKIVA, 1800-talets första hälft, skiva av Blybergsporfyr från Elfdals Porphyrverk med ristat mått på undersidan 43 23, höjd 3, 106,5 x 56,5 cm, medföljer ställ i sengustaviansk stil, 1900-tal, förgyllt med porfyrimitation i sargerna, höjd inklusive skiva 75 cm, smärre nagg, stället med skador

PROVENIENS:
Stopalo

ÄLVDALENS SKATTER

Förekomsten av porfyr i Älvdalen uppmärksammades under 1700-talets första hälft, men det skulle dröja ännu ett drygt halvsekel innan produktionen vid Elfdals Porphyrverk skulle sättas igång. Genom riksrådet Nils Adam Bielke påbörjades teckningen av andelar i verket. Anledningen till detta initaitiv var ursprungligen de fattiga förhållanden som dalasocknarna upplevde kring Älvdalen. Missväxtåren 1772 och 1773 hade slagit hårt mot den prövade befolkningen och tanken på att låta bearbeta den naturliga förekomsten av porfyr tog form som ett försök att skapa förutsättningar för en utkomst. 1787 presenterades den första vasen som tillverkats av Svart Rånnäsporfyr, för Gustav III, för att väcka kungens intresse för verkstadsprojektet. Vasen framställdes i Eskilstuna under ledning av Eric Nordvall, han skulle sedermera konstruera och bygga upp porfyrverket i Älvdalen.

Porfyren hade sedan faraonernas tid varit populär bland härskarna och genom romarna introducerades den glänsande hårda stenen till Europa, med leveranser från de egyptiska stenbrotten. Under 300-talet e.Kr. avbröts importen av egyptisk porfyr till Europa, men efterfrågan fanns fortfarande. Detta ledde till att man började återanvända äldre porfyr för att tillverka nya föremål. Genom intresset för antikens konst under den gustavianska eran och de Grand Tour resor som genomfördes av såväl Gustav III, som adelsmän och konstnärer, fanns en utmärkt plattform för porfyrutvinning och tillverkning i landet. I styrelsen för Elfdals Porphyrverk återfanns många namnkunninga personer, Carl August Ehrensvärd, Louis Masreliez och Johan Tobias Sergel samt Gustav III:s konstagent i Italien, Carl Fredrik Fredenheim. Initialt var tillverkningen mycket begränsad och ekonomiskt inte alls den framgång som man förväntat, porfyren var hård och svårbearbetad, vilket krävde mycket tålamod och ekonomiska resurser. Det dröjde fram till Karl XIV Johans tid, då den nya franska kronprinsen låtit förvärva porfyrverk i sin son Oskars namn, som verksamheten fick sin blomstringsperiod.

När man studerar bouppteckningar efter Gustav III:s bror Fredrik Adolf, eller hertig Karls hustru Hedvig Elisabeth Charlotta, slås man av den rikedom av porfyrföremål som medlemmarna av det svenska kungahuset förvärvat på ett tidigt stadium. Mycket av detta finns bevarat i Husgerådskammaren, men mycket av den enskilda egendomen såldes också i samband med de offentliga sterbhusauktioner som förrättades av Stockholms Stads Auctionskammare.

Auktionsnummer:

2016

Datum:

2019-12-10