Klubbat för:

39000 SEK

Utropspris

40 000-50 000 SEK

Beskrivning

MARCUS LARSON
1825-1864
Kustbild med fiskare i aftonstämning
Signerad på spännramen Marcus Larson. Olja på duk (originalduk), 45 x 62 cm.
Högklassig förgylld och ornamenterad originalram

På baksidan intygad av Gustaf Jaensson (1891-1981), Chefskonservator vid Nationalmuseum från 1921, Konstakademien från 1928 samt samma år Hovkonservator

PROVENIENS
Axel Georg Salomon Forsgårdh (Forserum, Jönköping 1891-1979) gift med Karolina Helena Eugenia Larson (f. 1893),
Axel Karl Erik Forsgårdh (1919-1995)
C. Lundwall (f. 1968)

UTSTÄLLD
Åtvidaberg, Fullmäktigesalen, Åtvidabergs Konstförening, Kulturnämnden i Åtvidaberg, SKS Åtvidaberg, Bankekinds Härads Sparbank, Marcus Larsson. Det romantiska målargeniet från Åtvid, 7-15 februari 1987, nr. 37 "Seglare i sen kväll" (utlånad av C. Lundwall)


Enligt katalogen till utställningen i Åtvidaberg 1978, op. cit., är målningen utförd 1856. Marcus Larson (Åtvidaberg 1825-1864 London) bodde då i Paris och stod i höjden på sitt konstnärskap. Det var exempelvis i Paris han målade sin kanske mest kända målning, "Landskap från Småland", den s.k. stadstavlan vilken 1857 inköptes av Nationalmuseum.

Appliceringen av signaturen på spännramen istället för som brukligt på tavlans framsida, kan ha två orsaker. Kanske Larsson inte ville att signaturen skulle stjäla uppmärksamhet från motivet i vilket båten står i fokus. Målningen kan också ha utgjort en gåva till en närstående person och således inte varit avsedd att säljas. Den första kända ägaren av målningen var gift med en person vid namnet Larson som hade sitt ursprung i Småland, Larssons hembygd, vilken således kan ha varit släkt med konstnären.

Motiv- såväl som stämningsmässigt har Marcus Larsson i den aktuella målningen tagit intryck av den tyska romantiken, i synnerhet Caspar David Friedrich och Carl Gustav Carus (1789-1869). Under sina två vistelser i Norge i början av 1850-talet kan han också ha stiftat bekantskap med Peder Balkes konst. En annan inspirationskälla kan ha varit Nils Blommérs Näcken och Ägirs döttrar, från 1850, vilken föreställer Näcken, spelande på en harpa, tillsammans med havsguden Ägirs döttrar i ett mörkt och månbelyst vatten. Målningen ingår i en svit över de nordiska årstiderna, där den gestaltar höstkvällen. Målningen köptes av kung Karl XV och tillföll Nationalmuseum 1872 genom kungens testamente. Karl XV var en tid Marcus Larssons mecenat och finansierade hans resor till Norge. Larssons har kontrasterat båten i sin bild mot himmelen på ett liknande sätt som Blommér har kontrasterat näcken och har t.o.m. placerat seglet i en riktning liknande positioneringen av harpan i Blommérs målning. I bägge målningarna återfinns också samma låga perspektiv.

Människans litenhet och utsatt inför naturen var något som fascinerade romantiken. Den industriella revolution som inletts på 1700-talet under vilken människa började lära sig att tygla naturkrafterna för egen vinning, ökade medvetenheten om naturens kraft.

Larsson har i den aktuella målningen valt ett mycket lågt perspektiv med en horisontlinje i nedre delen. Detta skapar en väldig rymd som förstärker människans litenhet inför naturkrafterna. Båten i bilden är på väg ut mot havet från kustremsan. Att döma av deras munderingar rör det sig om fiskare. Båten är en typisk västkustfiskebåt. Två par åror är synliga.


För frågor och konditionsrapport kontakta pierre.olbers@auktionsverket.se

Auktionsnummer:

1533

Datum:

2020-12-09