Sigrid Hjertén, Blommande fruktträd, Frankrike
Klubbat för:
Osåld
Utropspris
1 200 000-1 500 000 SEK
Beskrivning
SIGRID HJERTÉN
1885-1948
Blommande fruktträd, Frankrike
Signerad Hjertén. Olja på pannå, 65 x 54 cm.
Utförd 1933. Nr 121 i familjen Grünewald-Hjerténs egen verkförteckning.
PROVENIENS
Bukowski Auktioner, Moderna, hösten 1990, katalognr 134
UTSTÄLLD
Mitt bästa konstverk, Karlstad, 1941, katalognr 112
.
När Sigrid Hjertén åkte till Paris 1909 var hon fylld av förhoppningar och lycklig över sin nyvunna frihet. Hon talade franska och fick snabbt många vänner. Att hon behärskade det franska språket gjorde det möjligt för henne att snabbare sätta sig in i den modernistiska diskursen. På caféerna syntes den litterära kretsen kring avantgardets konstnärer, Apollinaire, Max Jacob och André Salmon och de betydde mycket för att sprida information om den moderna konsten. Sigrid sökte sin egen väg mellan de kubistiska, futuristiska och expressionistiska riktningarna. Henri Matisse gjorde starkt intryck på Hjertén och hon skrev in sig på Académie Matisse där flera av hennes skandinaviska generationskamrater också gick.
.
Hon utmärkte sig i gruppen för sin ovanligt raffinerade färgkänsla men hon fick arbeta hårt med teckningen. Därför stannade hon den första sommaren kvar i Frankrike för att förbättra detta. Hon flydde hettan i Paris och begav sig på upptäcktsfärd till det dramatiska landskapet kring staden Le Puy i Auvergne, mitt i Frankrike. Dit återvände hon flera gånger i sitt liv. Denna första resa grundade hos henne en stark känsla för det typiska i detta franska landskap med sina byar och mjuka kullar. Hon publicerade konstkritiska artiklar i Svenska Dagbladet och hon var den första som skrev i Sverige om Cézanne och hans betydelse för det moderna måleriet.
.
Hjertén var orädd och hon experimenterade med färg och tecknade ofta direkt med penseln. Sigrid följde sin känsla - hon ville bort från avbildandet och imitationen av ljuset. Det skulle inte finnas några skuggor, bara plana ytor. Sigrid fick fram djupet i bilderna med hjälp av koloriten, helt i Matisses anda. Enligt honom skulle naturen vara ett råmaterial som konstnären kunde behandla hänsynslöst, efter sin egen intuition. Det viktiga var att på ett dekorativt sätt ordna de olika elementen i målningen. Sigrid formade ett eget, modernt synsätt och lade ofta föremålen i medveten obalans i sina kompositioner. Hon arbetade mycket med diagonalen i målningarna, något som accentueras i själva penselföringen med tiden. På så sätt fick hon fram en dynamisk verkan, som höjer spänningen i bilden, hon kallade det "konstverkets melodi". Det franska landskapet blev som balsam för hennes emellanåt oroliga själ. Hon sökte dess egenart, framför allt kring Le Puy, dit hon återvände som till en kär gammal vän. Gotthard Johanson skriver i Kritik, Stockholm 1941 om Sigrid Hjertén:
.
"Det skulle vara lockande att följa hennes utveckling från dessa tidiga verk, som i all sin spröda svalhet andas en så lugn och lycklig rytm, till de senaste årens i intensiv själslig spänning skapade färgdikter. Men utrymmet tillåter bara att med några ord antyda ett par fraser i denna utvecklingsgång. Det förefaller, som om det varit den sydfranska resan 1933, som givit det stora anslaget till den nya färgdramatiken. Den intoneras i brusande rytmer, som på samma sätt som en gång hon van Gogh gripa jorden och rymden i sin mäktiga rörelse och slå upp i en skogsbrand av flammande färger. Men elden dämpas småningom och i en rad under fjolåret skapade verk föddes en visionär konst av ett egendomligt, drömlikt slag."
Auktionsnummer:
388
Datum:
2015-10-21