Ivan Ivarson, I Kyrkan, St George de Didonne
Klubbat för:
Osåld
Utropspris
200 000-250 000 SEK
Beskrivning
IVAN IVARSON
1900-1939
I Kyrkan, St George de Didonne
Intygad på baksidan av Märta Taube-Ivarson. Olja på duk, 73 x 60 cm.
Utförd 1939
Göteborgskoloristen Ivan Ivarson, uppvuxen och främst verksam just på västkusten, skulle mot slutet av sin karriär välja att bege sig till de sydligare breddgraderna. Färden gick till den lilla badorten St. Georges de Didonne vid den franska atlantkusten. Här fanns allt han så innerligt längtat efter - det varma klimatet, havet, den röda jorden och alla de underbara grannarna.
Första gången han kom dit var 1937 och han hyrde då ett hus "Villa Tanagra", där han trivdes så bra att han förnyade sitt hyreskontrakt och stannade ännu ett år.
Arne Stubelius skriver i boken om Ivan Ivarsson följande:
"Av breven att döma hamnade Ivarson, då han slog sig ner i det lilla St. Georges de Didonne, i en atmosfär som var den gynnsammaste tänkbara - i drömbyn i drömlandskapet. Hans nya måleri, i nära kontakt med franskt landskap och franskt folkliv, kom med nödvändighet att orienteras åt det sundaste i fransk konst, få en starkare inriktning mot måttfullhet och balans. Vad var riktigare än att han, den livsbetagne älskaren av blomman, barnet och kvinnan, han som begravde halva sitt ansikte i lantligt doftande bröd, i saftig frukt, i vinglaset, då han med alla sinnen avnjöt deras sensationer, att han, den store sensualisten, sitt alltmera pykniska väsen likmätigt, äntligen stod med båda fötterna stadigt på jorden. Och vad är riktigare än att hans ögon åter öppnades för den franska impressionismen, att den gamle Renoirs röda målningar blev de han helst stannade inför vid sina vallfärder till Louvre."
Auktionens målning I kyrkan är utförd i St Georges de Didonne under konstnärens sista levnadsår.
Till kyrkan återvände han ofta och skrev:
"En av de vackraste platserna här är kyrkogården med sina jättecypresser och små hus. Du känner nog till katolikernas sätt att resa små palats till sina döda. Många gånger tycker jag att de dödas hus ser bekvämare ut än de levandes, som många gånger leva i plåtskjul, men inte tror jag att dom vill byta. Livet är härligt i alla fall."
I en närmast impressionistisk komposition i värmande kulörer har han återgivit några av stadens invånare på kyrkbänkarna.
Kyrkans kalkvägg är svagt blågrön med inslag av smaragd och på kyrkbänken sitter en kvinna med en närmast indigofärgad blå klänning och med en hatt i rött och gult med vit plym. Framför henne har de tre männen avbildats i jordfärger. Alla tycks försjunkna i predikan eller i tystnaden förutom mannen längst fram som kastar en ängslig blick höjd över församlingen.
På alla sätt genomsyras målningen av allt vi förknippar med Ivarsons måleri - med hans egna karaktäriska, ofta citerade, ord:
"Ty att måla är främst att dikta i färg. Spelar inte färgen största rollen kan det visserligen kallas konst men inte måleri."
På försommaren gjorde Ivan Ivarsson ett besök i Paris och från denna vistelse nås hans vänner i Sverige av det ofattbara budet, att han aldrig fick återvända varken till sitt älskade St. Georges eller till Sverige. Han lades in på sjukhus och dog den 21 juli.
I
Auktionsnummer:
674
Datum:
2016-11-17