Klubbat för:

115000 SEK

Utropspris

60 000-80 000 SEK

Beskrivning

BARBRO ÖSTLIHN
1930-1995
Manhattan Bridge
Signerad och daterad Ostlihn -79. Olja på duk, 179 x 153 cm.

PROVENIENS
Galerie Baudoin Lebon, Paris

UTSTÄLLD
Barbro Östlihn - målningar från New York, Stockholm, Paris 1962-1983, Moderna Museet, Stockholm 1984, katalognr 33


Barbro Östlihns måleri måste betraktas som ett av de intressantaste och viktigaste under senmodernismens 1900-tal. Hon flyttade, drygt 30-år gammal, i början på 1960-talet till New York med nyblivne maken Öyvind Fahlström. Där nådde hon stora framgångar med separatutställningar, bland annat på Cordier & Ekstrom, Tibor de Nagy Gallery och Marian Goodman Gallery. Hon hade en unik målerisk begåvning och togs mycket väl emot av den nya vänkretsen med bland andra Robert Rauschenberg, Frank Stella, Jasper Johns, Claes Oldenburg och Donald Judd, den senare också som en av de ledande konstkritikerna.

I sitt arbete blev Barbro Östlihn obrottsligt trogen oljemåleriet. Hon var, efter flera år på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm, oerhört tekniskt driven och bland New Yorks byggnader med dess unika arkitektur hittade hon den motivkrets, det måleriska språk, som skulle följa henne de följande decennierna och som hon konsekvent utvecklade till mästerskap. Hennes många promenader i den nya staden med sin Kodak var utlösande och fotografierna av New Yorks fasader blev de nya målningarnas utgångspunkt. Denna arkitektoniska inriktning bygger på något av det svåraste som finns inom måleriet, den mjuka fördrivning av färgen från ljus till skugga utan att det egentligen märks, utan några synliga kontrasterande övergångar. Ett sådant engagerat, seriöst, och begåvat måleri väckte berättigad respekt och uppmärksamhet i New York och sedermera i Paris. Och i någon mån i Stockholm!

Barbro Östlihns drivna kunnande medförde också att hon ofta bistod Öyvind Fahlström i utförandet av dennes verk. Björn Spingfeldt, Moderna Museets tidigare chef, har sagt att om man uteslöt det som de facto målats av Barbro, skulle stora vita fläckar breda ut sig. Hur det dubbla upphovsmannaskapet påverkat Fahlströms verk är intressant men fordrar en djup och ingående analys.

Först år 1968 hade Barbro Östlihn en separatutställning i Sverige, på Galerie Burén i Stockholm. Kritiken var välvillig, men det märktes kanske att man hade svårt för att karaktärisera hennes måleri, man var försiktigt beskrivande. Året därpå blev hon utvald att representera Sverige på Biennalen i Sâo Paulo. Emellertid ställdes det svenska deltagandet in, av politiska skäl.

Att Barbro Östlihns måleri uppfattades som en del av den amerikanska pop-konsten visade sig 1969. Hon inbjöds att visa ett verk på utställningen Pop-Art på Hayward Gallery i London där dock arrangörerna hade bestämt att endast angloamerikansk pop skulle visas.
"Det är grundläggande i popkonsten att dessa bilder är 'oblandade' och inte omformuleras i termer av tidigare konst. Varje bild förs in på sina egna villkor som ett vardagligt föremål och alla vardagliga föremål behandlas lika, med lika mycket eller lika litet aktning."
Barbros målning Gas-Station från 1963 passade in i definitionen.

I en intervju med Östlihn/Fahlström, som handlade om de unga konstnärer som flyttat från Europa till New York i början av 1960-talet, förundrade de sig över att det fanns så få författare och intellektuella i New Yorks konstliv. Men, som de sade, de hade inte kommit till staden för att konversera, utan för att "finna nya källor, nya material. Här finns det mycket sådant och det är också obearbetat och outvecklat. I Europa är ju så mycket redan använt, nedslitet, redan vackert. Ett förfallet hus är fortfarande vackert i Paris. Här är det fult, så vi kan använda oss av det, förvandla det till något. Här är det ett hus, i Paris ser det ut som en Bonnard."

Uttalandet beskriver också vad mötet med New York innebar för Barbro Östlihns måleri.

Auktionsnummer:

349

Datum:

2019-11-25