Ester Henning färgkrita
Klubbat för:
3 400 SEK
Utropspris
4 000 SEK
Beskrivning
ESTER HENNING (1887-1985): Kvinna som tittar snett bakåt, monogramsignerad E. H, färgkrita, 44x35,5 cm
HISTORIA:
Ester Hennings livsöde hör onekligen till svensk konsthistorias mest berörande. En mycket fattig uppväxt gjorde att hon redan i tolvårsåldern fick lämna hemmet och börja arbeta som barnflicka.
Hennes fallenhet för att rita uppmärksammades och uppmuntrades av en matmor i ett av de hem där hon arbetade. Från 1900 till 1911 bodde Ester i Mora och det har spekulerats mycket om den påverkan som Zorn eventuellt kan ha haft på hennes konstnärsdrömmar. Alltnog, 1911 begav hon sig till Stockholm, där olika anställningar varvades med fyra terminers sporadiska studier vid Tekniska skolan. Under studierna hade hon visat störst intresse för figurmodellering och det var också inom denna konstart som Ester uppmärksammades i en artikel i Idun 1915 med titeln "Från automatdiskerska till skulptris. Ester Henning och hennes konst". Av artikeln framgår de stora umbärande som hon fick utstå på de olika arbetsplatserna. Situationen skulle dock komma att bli än värre. Arbetslös och utfattig blir Ester den 17 april 1916 vid Riddarhustorget anhållen för "mot konstapeln Jansson förövat våld". Dagen därpå förs hon till Katarina sjukhus "för sinnessjukdom", som det står i polisrapporten. Hon får diagnosen Dementia praecox, det vi i dag kallar schizofreni. Därmed inleds en tillvaro på olika mentalsjukhus, som med några få avbrott skulle vara ända till konstnärinnans bortgång 1985, 97 år gammal.
Det underliga inträffar dock att denna nedbrutna kvinna i en allt annat än inspirerande anstaltsmiljö kommer att skapa konst som hör till vårt lands mest fascinerande och gripande. Allt sker tack vare kuratorn Janny-Lisa Clason, som när hon 1936 anställs vid Beckomberga får höra av personalen om hur Ester hade försökt rita med en kolbit på toalettpapper och hur hon hade mosat blomblad mellan
sina fingrar och tecknat med växtmassan på undersidan av stolsitsarna. Den framsynta kuratorn ser till så att Ester får färgkritor och papper. Därmed ges förutsättningar för konstnärinnan att börja skapa på riktigt.
Ester Hennings motivvärld blir av förklarliga skäl begränsad till den miljö som finns inom sjukhusets
murar. En stor del av hennes produktion föreställer vyer med Beckombergas kasernliknande paviljonger. Ett och annat blomstermotiv förekommer också. Dock är det i skildringarna av medpatienterna som hon skapar sina intressantaste verk. De flesta porträtten tillkom utan modellens vetskap. Ester brukade sitta i ett hörn av dagrummet och under lång tid iaktta och studera de andra
patienterna, för att sedan med sina färgkritor hastigt fästa någons drag på papperet. Porträtten var ofta en sammansmältning av aktuella kännetecken och minnesrester från tidigare möten med den avbildade. Inte minst förekommer det avtryck av konstnärinnans eget känslotillstånd i dessa verk. För Ester betydde porträtten något djupare än bara avbildning. Det särskilda förhållande som hon hade till sina porträtt medförde att hon inledningsvis ogärna lät någon utomstående ta del av dem.
Konstnärinnans snabba och expressiva arbetssätt ger porträtten en anslående nerv. De tycks närmast
vibrera av en livskraft, som kullkastar den gängse bilden av mentalpatienter som nedbrutna till kropp och själ. Ester såg kanske sin egen obändiga kraft även hos medpatienterna eller så lät hon överföra den till dem i porträtten. Med sina täta skurar av streck ger dessa bilder associationer till de febriga målningar som Sigrid Hjertén skapar under sina sista aktiva år.
När Ester utför sina porträtt är en av hennes medpatienter på Beckombergas avdelning 22 just Sigrid Hjertén. Relationen mellan de båda konstnärinnorna var ansträngd. Sigrid, som inte målade under denna period, hade svårt att acceptera att andra ägnade sig åt måleri och Ester var inte sen att försvara sig. "Damerna krigade med varandra" så att man för en tid måste skilja dem åt.
Konditionsrapport
Auktionsnummer:
660918
Datum:
2019-07-09