Lykta sengustaviansk omkring 1800

LYKTA, sengustavianskt stockholmsarbete, för ett ljus, monteringar i brons och mässing, munblåst lykta och lock, krans med à la greque och lejonmaskarone, ljushållare med bajonettfattning, höjd 65, diameter 24 cm

Under den svenska stormaktstiden på 1600-talet börjar elegantare lyktor introduceras i högreståndsmiljöer, ljuskällan blev en naturlig belysning i dragiga entréhallar och trappuppgångar. Under den gustavianska tiden förekommer såväl förgyllda bronslyktor, efter fransk förebild, som de klassiska lyktorna med en kupa helt av glas.

Bruksslitage, montering med smärre lagningar