2023-11-27
Konsthantverksavdelningens höjdpunkter inför Klassiska & Asiatiska
Kunglig proveniens, sällsynt porfyr och kärleksfulla gåvor – höstens Klassiska & Asiatiska erbjuder många historiska föremål som sällan syns till på auktionsmarknaden. Fine Art-auktionen klubbas den 5–6 december på Nybrogatan 32 i Stockholm, visningen pågår mellan den 29 november och 4 december. Katalogen finns publicerad i sin helhet online. Men redan nu kan Markus Anderzon, specialist antika möbler och konsthantverk, presentera några av sina utvalda höjdpunkter.
– Det känns särskilt roligt att publicera en auktion som innehåller den här typen av unika föremål, det är saker som sällan bjuds ut på marknaden och som är spännande att bara få visa upp här i våra lokaler. Många av föremålen har museala kvaliteter och ändå är de tillgängliga för vem som helst att köpa. Dessutom med väldigt utförlig proveniens, något som ger föremålen ännu mer puls.
Just föremålsproveniens är en faktor som ökat i betydelse de senaste åren. Stockholms Auktionsverks specialister har kunnat se en generell trend och utveckling där just proveniensens betydelse väger allt tyngre hos köparna.
– Man vill inte ha vilken sak som helst, man vill ha den specifika saken. Under 80- och 90-talet var proveniens inte något man fäste så stor vikt vid, men nu märker vi att det blivit mycket mer väsentligt. När det sker arvsskiften eller när samlingar sprids på marknaden via auktion är det kanske sista chansen man har att dokumentera föremålens bakgrund, så vi tar det på stort allvar. Våra kataloger är en del av föremålens historieskrivning, det arbete vi lägger ner nu kan göra att föremålet är sökbart om 200 år.
En av konsthantverksavdelningens stora höjdpunkter har formen av ett högklassigt sengustavianskt stockholmsarbete – en bordspendyl tillverkad av den kunglige hovciselören och gördelmakarmästaren Fredric Ludvig Rung (1758–1837). Enligt familjetraditionen gav Rung en bordspendyl av just den här modellen till var och en av sina döttrar, det här specifika exemplaret tillverkade han till sin tredje dotter Fredrika Ulrika Rung och har ärvts genom fyra generationer för att sedan ges i gåva till sin nuvarande ägare.
– Det här är utan tvekan ett sällsynt tillfälle att förvärva ett stycke högklassig svensk konsthantverkshistoria, som stärks ytterligare av sin obrutna proveniens, från tillverkningsåret fram till i dag. Bordspendylen är ett tydligt exempel på den inhemska tillverkningen som snabbt kom till stånd i spåren av slottsbyggnadsprojektet i Stockholm. Här får vi ett konkret bevis på de svenska hantverkarnas skicklighet, med den raffinerade kombinationen av vacker Gammelklittporfyr och högklassiga bronsmonteringar av Fredric Ludvig Rung, som utgör en utsökt balanserad helhet av internationellt jämförbara mått.
Den är närmast identisk med bordspendylen med Gammelklitt från Elfdals Pophyrverk av Fredric Ludvig Rung som ingår i Nationalmuseums samlingar, och snarlik bordspendylen med Blybergsporfyr från Elfdals Porphyrverk i Nordiska Museets samlingar. Genom sin internationella stil och ypperliga kvalitet blev Rung flitigt anlitad av kungahuset, i egenskap av den första riktigt namnkunniga svenska mästaren inom sitt skrå blev han en viktig aktör för den fortsatta utvecklingen inom brännförgyllda bronser.
Just porfyr är ett återkommande material bland auktionens höjdpunkter. Det sällsynta materialet har varit populärt ända sedan faraonernas tid, tack vare romarna introducerades den glänsande stenen även i Europa – då på export från de egyptiska stenbrotten. Under 300-talet avbröts importen, men det dämpade inte efterfrågan. Under 1500-talets renässans hade porfyrbrotten fallit i glömska, man hade helt enkelt glömt bort var de var lokaliserade en gång i tiden. Istället tog man gamla porfyrföremål och arbetade om efter rådande ideal.
I slutet av 1700-talet blev den en exklusiva stenen – och högst lokala naturtillgången – anledning till en stor industrisatsning i den då väldigt fattiga trakten runt dalska Älvdalen. Elfdals Porphyrverk grundades i Älvdalen 1788 av kung Gustav III och etablerades med en minst sagt namnkunnig styrelse, med medlemmar som Carl August Ehrensvärd, Louis Masreliez, Johan Tobias Sergel och Carl Fredrik Fredenheim – Gustav III:s utsände konstagent i Italien. Tillverkningen av föremålen var till en början begränsad och porfyren mycket mer svårarbetad än vad man väntat sig. Det dröjde fram till Karl XIV Johans tid, när den nye franske kronprinsen låt förvärva porfyrverket i sin son Oskars namn, som verksamheten började blomstra. Det är även från den här tiden som många av katalogens mest framstående föremål härstammar. Som asken med lock av Blybergsporfyr från 1800-talets första kvartal, ett par bordslystrar av svart Rännåsporfyr från omkring 1700-talets slut, ett par sengustavianska stockholmsarbeten i form av ljusstakar av Blybergsporfyr daterade omkring 1800, samt en urna i Tinguait från 1800-talets andra kvartal – alla med proveniens från Elfdals Porphyrverk.
Porfyrföremålen var från början verk som tillhörde kungahusen och högadeln, för Sverige var det dessutom en valuta för handelsutbyte – Karl Johan bytte porfyr mot brännförgyllda bronser från Paris. Den svenska porfyren håller fortfarande en hög profil och kännedom internationellt. Men i höstens Klassiska & Asiatiska ryms även en porfyrurna med sydeuropeisk härkomst. Från 1800-talets början av skulpterad grekisk porfyr, den sällsynta marmorsorten Lapis Spartanus närmare bestämt.
– Det är ett betydande föremål eftersom det är tillverkat i en så udda stensort, som verkar ha varit högt värderad och beundrad redan under antiken. Den fanns i små bitar som användes till mosaiker och detaljer, men ett föremål av den här storleken är tillverkat av ett större block och bara det gör föremålet betydande. Sedan är det så klart alltid lite extra spännande med material och föremål som ramas in av historiens vingslag i allmänhet, av Grekland och Sparta i synnerhet.
Historiska vingslag från mer nordliga breddgrader viner runt två av auktionens föremål som bär kunglig proveniens. Som fåtöljen med träskuren dekor och stomme i björk som överräcktes i dopgåva år 1758, av ingen mindre än drottning Lovisa Ulrika. Mottagaren av gåvan var Fredrika Lovisa Sofia Giös, dotter till grevinnan Johanna Charlotta Posse som också var drottningens hovfröken. Då drottning Lovisa stod som fadder vid dopet överlämnades alltså denna gåva, i form av en fåtölj – en så kallad bergere en gondole – som därefter gått i arv inom familjen till nuvarande ägare.
Lägg därtill Prins Fredrik Adolfs jaktgevär, en dubbelbössa med flintlås av välkände bössmakaren Alexandre Chasteau. Bössan är jämförbar med ett mycket snarlikt jaktgevär i Livrustkammarens samling och inköpt från Carl Robert Lamms samling. Prins Fredrik Adolf var kung Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas yngste son och bror till Gustav III och hertig Karl. Han föddes år 1750 och beskrevs som en av Europas vackraste prinsar, men ansågs vara betydligt svagare när det kom till vilja och karaktär. Hans eftermäle kretsar främst kring hans kärleksaffärer och slösaktiga livsstil, men jaktintresset och iordningställandet av sitt lustslott Tullgarn var dock uppgifter han ska ha tagit på stort allvar. Markus Anderzons personliga favoritföremål ur höstens Klassiska & Asiatiska har kopplingar till ett annat välkänt slott från början av 1800-talet.
– Katalogens allra första nummer är min personliga favorit. Ett par taburetter av Erik Öhrmark, de är av en extremt ovanlig modell och det adderas ett särskilt spännande lager i och med att han även ligger bakom de berömda sullastolarna i Gustav III:s paviljong på Haga slott. Öhrmark var en mångsidig stolmakare och hade en följsam natur, han lyckades alltid följa modet och samtidigt ge prov för sin stora hantverksskicklighet. De här taburetterna har ett antikiserat uttryck, de sabelformade benen kommer just från Antikens stolar som användes i fältslag ute i öknen – och benens utformning var ett sätt att hindra dem från att sjunka ner i sanden. Vad som är speciellt med samtliga av Öhrmarks fyra föremål – som finns med i auktionen – är att man kan se den grå originalfärgen kika fram under den senare bemålningen och på så vis få en vision om deras ursprung.
